Aftonbladet – 3 september 1858, sida 3

att han nu skulle resa ut, isynnerhet som hor räknat på att Albert skulle komma till Rönby och under sitt vistande derstädes göra bekantskap med den grefliga familjen, som troligen komme att tillbringa sommaren på en af sina egendomar i närheten af Rönby. Professorskan lyckönskade sig att ha lyckats motarbeta sonens planer och tackade Gud, som gifvit henne en så fast och orubblig karakter jemte ett så klokt och öfverlägset förstånd, att hon dymedelst på en gång kunde spinna trådarne : till; både sin sons och sin. dotters framtida lysande ställning i lifvet, Huru tacksamma borde, de icke vara för hennes nit, huru få barn egde den lyckan att hafva en. dylik mor, en mor, som inskärpt sunda grund. satser i deras själar, som flyttat deras tankar till ett lysande. mål och nedlagt hos dem fröen ti) enädel ärelystnad! Fru Sophie kände en djup: beundran för sig sjelf... Just i detsamma slog klockan åtta, och hon fattade vid det sista slaget klocksträngen och rvagde. Martha in-trädde, för att bistå Sin matmor. En af professorskans anordningar var, att Martha 2larig, under det hon hjelpte henne kläda sig, fick öppna. munnen eller säga ctt prd, förr än hennes nåd tilltalade henne. Nu var hennes nåd så fördjupad i sina drömmar om framtiden, att hon stillatigande klädde sig, och ehuru det tydligt Syntes, att Martha hade iågot på. hjertat, gaf professorskan icke akt lerpå. . Ändtligen var hon klädd; klockan log tre. qvart till nio; —; således en qvart ill frukosten. Hennes nåd satte sig i soffan ch yttrade till Marha, som stod framför lenne: : Nå, har du lagt ner allt mitt linney: som tg skall hafva med mig, och sett efter att Minna äfven lagt in min dotters? Ja, hennes nåd, allt det der har jag om-estyrt.a vö (Forts.)