Aftonbladet – 3 september 1858, sida 3

kunde icke åter somra in, och uppstigningen varen gång för alla bestämd först till klockan åtta. Hon öfverlemnade sig derföre åt nöjet att beräkna, huru händelserna skulle utveckla sig efter hennes önskningar. Hon betänkte, hvilket anseende baron Silfverkronas giftermål--medAlbertine skulle gifva henne, och horsjelf . edelst bli befryndad med grefve Stormhjelih8 Ipå Åkerby, ithy att grefvinnan Stormhjelm Var faster åt baronen. Om dottern skulle blifva lycklig eller icke, föll henne aldrig ett ögonblick i tankarna; hon tänkte endast på huru hon sjelf genom denna förbindelse skulle komma i slägtskap med den egentliga aristokratien, samt att dottern en dag skulle blifva presenterad på hofvet. Allt skimmer, som rang och rikedom skänka, omstrålade henne i inbillningen, och hon kände sig redan stolt och lycklig vid de framtidsplaner dem hennes högmod och fåfänga med bjerta färger utkastade. Derefter öfvergick hon till sonen; men suckade, då han för hennes själ framstod i den enkla, svarta fracken, i stället för den praktfulla lifgardesuniformen, Huru mycket mera till sin förmån skulle han ieke ha presenterat sig, med sin ståtliga figur, om han varit iklädd dena lysande drägt och kunnat uppträda i sällkap med kamrater, tillhörande blomman af adeln. Nu deremot hade profersorskan den srämelsen att tänka, att han var en simpel pläcksuddare, men lika godt, han var en rik nans son, hade ett fördelaktigt utseende, ett pehagligt sätt att vara och utsigter till en hatig framgång på den bana, han emot hen-j es vilja beträdt. Han kunde nog, om hon j. ick bedrifva saken, blifva måg åt grefve Stormhjelm, som endast hade en son och en lotter. Derföre den utrikes resan. nästa år;j lerföre skulle Albert göra henne sällskap lervid; derföre hennes bestämda motvilja för !I