An MMMM — satt nedsjunken i en emma, Han var klädd med omsörg, och den fint krökta näsan, de ljusa mustacherna, de bländande hvita tänderna, de små händerna och den lediga hållningen gåfvo åt hans yttre något aristokratiskt, hvilket likväl försvann, då han fästade sina ljusblå, matta ögon på den som tilltalade honom. När professorskan steg in, reste han sig genast upp och gick emot henne, i det han med en släpig och läspande röst yttrade: Kanske kommer jag och stör hennes nåd? Visst icke, herr baron, svarade fru Sophie, öfver hvars kalla, skarpa ansigte nu hade spridt sig ett leende af tillfredsstäilelse. Dragen fingo vid detta leende en påfallande liket med en hårdt frusen mark, hvaruppå solen kastar en blek stråle, utan att dock förmå lena upp den knaggliga och frostbitna jorden. Vi anse det alldeles öfverflödigt att upprepa baronens och professorskans samtal. Den förre kom för att underrätta sig, när damerna ämnade företaga resan till Rönby, emedan ihan önskade få den lyckan göra dem sällskap, och ämnade rätta sin resa helt och hållet efter deras. Naturligtvis upplyste honom professorskan om sitt beslut att resa nästkommande fredagen med Gustaf Wasa till Westerås. Lördagen skulle major Qviekfelt skicka dit hästar emot de; Under ået baronen. och professorskan göra upp resplahen, skola Vi taga i skörskådande hvad som ytterligare tilldrager sig hos profexsorn, — Martha hade K hennes nåds tillsägelse underrättat häradshöfdingen om att professorn önskade tala vid honom. Albert låg vid denna underrättelse utsträckt på soffan i nattrock