Aftonbladet – 3 september 1858, sida 2

hälft, att aldrig i ro få öfverlemna sig åt sina studier, aldrig ostörd få fördjupa sig i sina lärda forskningar. Professorn var vid tanken på dessa olycksöden färdig att boppa ut genom fönstret, och han skulle säkerligen underkastat sig hvad elände som helst framför en sådan hotande förföljelse. Han suckade och stammade: Skicka upp den unge mannen lF detsamma öppnade: Martha dörren och anmälde: Baron Silfverkrona söker hennes nåd. Professorskan reste sig hastigt och yttrade skarpt och bestämdt: Jag räknar på attblifva åtlydd. Dermed skred hon ut, antagande sir, mest styfva och imposanta hållning, för tt emottaga baronen; men hon glömde likväl icke att säga åt Martha: å Säg till åt häradshöfdingen, att professorn vill tala vid honom., Under det den värda frun steg utför trap-pan, sysselsatte henne följande tanke: Jag hoppas det här skall blifva en xwarning för unga herrn att icke räkna på fadern, då ban handlar i strid med sin mors åsigter. Det skall visa honom, att utan mig oetyder hans far ingenting. Detta var en åtgärd, som jag var skyldig mig sjelf och min värdighet såsom mor. Von Krug skall, sedan jag så tydligt uttalat min vilja, icke framdeles våga taga ett sleg utan att först göra sig underrättad om jag gillar det eller icker Så i Guds namn har jag då återtagit den makt man trodde sig kunna beröfva mig, och jag är nu i stånd att utstaka den bana Albert bör vandra för att komma till lycka och anseende. ; Nu inträdde fru Sophie, i alla afseenden belåten med sig sjelf, i salongen, der en ung man med likgiltigt, intet sägande utseende,