Aftonbladet – 3 september 1858, sida 2

jag försåg honom dermed. Man kan icke resa utan pengar. Men jag har aldrig gifvit min tillåtelse ill den der resan. Har du icke? Nej, och nu har du i din enfald gifvit honom medel att resa utan min vilja. Begriper du, att du begått en stor dumhet, att jag har alla skäl till att våra uppbragt, då du och barnen understå er att handla på egen hand, utan att ens fråga mig till råds? Huru skall det väl gå, om en sådan oordning blir vana? Jag säger dig, von Krug, att om. du en gång tillhandlar så der egenmäktigt, eller tillåter dig någon inblandning i familjelifvet, så sätter jag genast eld på det här skräpnästet och bränner upp alla dina luntor. Jag skulle fråga: Är jag barnens mor eller icke? Jag har all anledning förmoda, att du är det, min söta, pustade professorn och vred sig som en mask i en myrstack, Jaså, du tror att jag är dina barns mor. Jag har aldrig bestridt denna uppgift. Uppgift!,s gallskrek fru Sophie, Uppgift! Vet du, von Krug, att om jag icke hade en så lugn karakter och så mycken sjelfbeherrskning, som jag verkligen eger, skulle du bestämdt reta mig till döds. Vill du nu, en gång för alla, ihogkomma det ostridiga förhållandet, att då jag är barnens mor, eger hvarken du eller någon af dem rättighet att taga ett enda steg utan att först inhemta min tanke, Jag är den, som bäst vet att bedöma hvad som är rätt eller orätt, hvad som bör ske eller icke. Nu är min vilja, att du kallar upp vår son och återtager penningeanvisningen samt förbjuder honom att företaga den tillämnade utländska resan. Hardu förstått mig? Min söta vän, det vore en handling, som