Aftonbladet – 3 september 1858, sida 2

Fru Sophie ryckte på axlarne med ett föraktligt uttryck, hvilket skulle ådagalägga det ändamålslösa all vidare. tvist med en dåre, och satte sig derefter på en stol midt emot mannen, hvilken, vid åsynen häraf, drog en ännu djupare suck; han insåg att någonting liknande tortyr, i andlig mening, förestod honom, och att han kanske icke på en hel timma skulle få återvända till sin kära Aristoteles. Du begriper väl att jag har något att säga dig, när jag vågat mig in i dessa skräphål. .Ja så, jahan, professorn hade lutat sig tillbaka i stolen och var redan långt borta med sina tankar. :Jag kommer för att fordra räkenskap af dig för den gemena komplott du med Albert ingått mot mig. Albert, Albert, mumlade professorn och stisrade framför sig i synbar ansträngning att reda, hvem det var hans hustru talade om, Vår son!... Vill du vara god och höra med uppmärksamhet hvad jag säger! utropade fru Sophie otåligt. — Ja, min söta vänt... Albert! Nu kommer jag ihåg, en ganska intressant, ung man med icke obetydliga kunskaper i logik. Det gjorde mig, ett nöje att tala med honom, Han, liksom jag, förkastade alldeles Kants system.n Vill du vara god och tigal Jag vill ingenting höra om din Kant och dylika tokar som du, Jag är hitkommen för att fråga dig, hurt du kan våga. att gifva honom en anvisning på penningar, utan att först underjrätta mig derom och anhålla om mitt samiycke. ; l Professorn sköt upp glasögonen och såg på sin hustru med uttryck af den största förvåning. Min söta, han behöfde pengar för sin utrikes resa, och då var det väl naturligt att