Aftonbladet – 2 september 1858, sida 2

ten. aflägsnat sig med käffebrickan och henties: nåd -gifvit befallning att kaffe skulle bäras: upp till fröken, såg hon först på sitt ur och yttrade sedan till sonen: Hvad du har att säga kunna vi afhandla nu lika så gerna som att välja något annat samtalsämne, enär vi ändå måste tillbringa denna timma emellan fyra ögon., Som mamma befaller, svarade Alsert och lutade sig tillbaka i fåtöljen. Detta meddelande rörer endast mig. Jag önskade anförtro mamma tvenne beslut, som jag fattat. Jaså, du fattar först dina beslut och meddelar mig dem sedan, utan att veta, om jag gillar dem eller ens är sinnad att gifva miti samtycke till desamma Så vidt de röra mig personligen, tror jag mig vid 28 år hafva upphunmt den ålder, att jag något så när kan bestämma öfver mina handlingar. Såsom man behöfver jag väl icke, likt en omyndig pojke, gå och fråga om lof till allt hvad jag företager. Detta inser mamma, med sitt klara förstånd, fullkomligt väl Mitt klara förstånd säger mig, att man, så länge föräldrarne lefva, är skyldig dem lydnad. 4 Ja, i allt, der man genom sin ohörsamhet skulle visa dem bristande aktning; men om föräldrarne drifva sina anspråk på lydnad ända derhän, att!de af nyck sätta sig emot det, som är deras myndiga barn nyttigt; då mamma, tycker jag, att man vid min ålder verkligen eger rätt att något litet blanda sig i sina egna angelägenheter. : Såå! Du vill dermed antyda, att jag handlar efter nyck. Sannerligen, min herr sön, är du icke den förste, som tänkt, än mindre vågat yttra något sådant om mig, hvilken man allmänt gifvit vittnesbördet, att endast låta förståndet och klokheten råda i allt mitt görande och låtande; men det är icke första