väsen med kunskaper om hvad som skett och sker i verlden. 5; Har du slutat? Åh, det vore ofantligt mycket mera att säga om den saken; men så här på stående fot har jag ingenting vidare att tillägga. Du anser dig verkligen mera i-stånd att bedöma hvad som fattas i din systers uppfostran än jag. — Du tilltror således icke. mig nog omdöme att veta hvad hon börinhemta ellericke. — Du finner dig mor icke hafva ett nog klart förstånd att utan din ledning kunna bilda sin dotter, enär du uppträder med åsigter, rakt motsatta dem jag gillar, och sålunda befrämjarrhvad jag förkastar! Jag ogillar all romanläsning, emedan jag anser den skadlig; förderflig och oförenlig med sedlighetens fordringar. -Sjelf har jag aldrig list en roman, och-jag hoppas att -du icke derföre vill bestrida migdet sana menniskovärde, som alla tillerkänna mig. Professorskan -tog boken, räckte den åt sonen och yttrade: Återtag en lektyr, den. .du mot min vilja lemnat din syster att-läsa, och blanda dig icke för mycket i det, som jag ensamt önskar sköta; tv detta kunde möjligen bekomma dig mindre väl. — Hvad dig beträffar, Albertine, så blir ditt straff att tillbringa aftonen på din kammare, Du har i dag trefaldigt brutit emot mina anordningar, och man är aldrig för gammal att straffas för olydnad emot sin mor. Professorskan lemnade, rummet tillika med Albert, som mörk i hågen följde henne. Mor och son drucko kaffe på tu man hand, emedan professorskan, såsom vi nämt, aldrig var synlig inom familjen oftare än vid middagsbordet. Med molnhöljd panna satt professorskan il soffan och smuttade på sitt kaffe. Albert; tömde stillatigande sin kopp. Sedan betjen