Aftonbladet – 1 september 1858, sida 2

Och bör väl jag taga emot detta offer, bör jag. fordra att du af kärlek för mig skall underkasta dig smärta och qval utan namn, att din ungdoms glada dagar skola försvinna i fåfäng väntan på förverkligandet af en barndomsdröm om lycka och sällhet? Och slutligen, i fall du en gång hinner det eftersträfvade målet, min nu så sköna, så ypPpiga ros, har kanske förmågan att njuta din lycka för evigt slocknat inom dig. Albertine lade sin hand på hans arm och fästade sina mörka ögon på honom med ett uttryck af djupt allvår, i det hon svarade: Så länge du älskar rig. gifvas inga qval, dem jag icke med tålamod skall bära, och intet lidande skall förmå döda mina känslor eller förtaga intrycket af min sällhet, då jag en gång uppnår målet för mina förhoppningar och får inför altaret räcka min hand åt den ende jag någonsin älskat Och jag vore icke värd denna upphöjda kärlek, om jag någonsin skulle kunna upphöra att älska dig. Richard lade Albertines hand på sitt hjerta: Så länge detta hjerta slår, skola alla dess slag tillhöra dig allena; och om ödet skulle skilja oss åt, om förtalet skulle vilja tvinga dig att misstro mig, så svär mig att aldrig låta tviflet få ett rum i din själ, utan låt tron på mig stå vid sidan af din kärlek och beskydda den från misstankens mörka makter; ihågkom framförallt att jag aldrig, aldrig skall svika digl Det lofvar jag. Förlusten af tron på dig vore dödsslaget för min kärlek. Ack, Richard! Om du visste huru högt jag ställt dig i mina tankar, huru blindt mitt förtroende är till dig! Ännu en stund fortsatte de sitt ljufva samspråk, till dess de plötsligt afbrötos af en vagn, som körde in på gården.