Aftonbladet – 1 september 1858, sida 2

REEVES NS jag har ofta våldfört min känslav och qväft mina upproriska tankar inom mitt eget bröst, på det jag icke i en ändamålslös strid skulle uppreta henne eller deri bortslösa mina egna krafter. Men när det kommer att gälla heliga, för min framtid dyrbara intressen, då. skall jag ega styrka att strida; Denna strid skall kanske blifva förfärlig; men Gud, som läser i mitt hjerta, vet, att detta hjerta aldrig skall tillåta, att man säljer det, hvarken af högmod eller någon verldslig fördel. Jag vore feg och föraktlig, om jag, af en ömklig svaghet, läte en annan menniskas vilja blifva: lag för mig i något så vigtigt som valet af make. Men, min älskade Albertine, äfven om ditt mod och din ståndaktighet förmå motstå din mors vilja vid ingående af ett äktenskap, skall du likväl aldrig lyckas erhålla hennes samtycke till en förening med mig. Det är sant, att jag icke skall erhålla detta samtycke i år, icke nästa år, icke året derpå ; men vi äro ju unga, VI kunna vänta, och Jag känner, att om jag icke förr får detta hennes samtycke, så blir det, då du, såsom utmärkt och skicklig läkare, vunnit allmän aktning och ett ärorikt namn. Ja, om jag ock måste änta på detta samtycke i ett fleftal af är, så sill jag tåligt och troget bida, tröstad af hoppet att jag en gäng, om ock sent, skall blifva din maka. : Men tiden, skall den icke bringa dina tankar att svigta och, under en långvarig kamp, försvaga ditt mod? Aldrig ... Den Richard jag vid sexton års ålder älskade skall jag älska i döden. Tiden förmår icke tjllintetgöra en kärlek sådan som min. Nej, den är fastvuxen vid mitt hjerta. Tiden må röfva ungdom och fägring från min kind, ur mitt hjerta skall den icke kunna jaga kärleken till min Bicbard,