Aftonbladet – 31 augusti 1858, sida 2

HiGSavValalet aLUCICH, I INVIURETLBISCCHUS Uli; verste Ericson anhållit, dels att det genom k. brefvet den 5 sistlidne Februari till utgående under detta års fjerde qvartal anvisade belopp, 750.000 rdr, finge på det sätt lyftas. att 400,000 rdr blefve disponibla redan den i instundande September och de återstående 350.000 rdr efter den 1 Oktober, dels ock att af 1859 års anslag till statens jernvägsbygnader -ett belopp af 500,000 rdr måtte under innevarande år förskottsvis få uppbäras och utgå med 200,090 rdr i Oktober, 200,009 rdr i November och 100,0600 rdr i December månad, hvarigenom så väl jernbanan från Göteborg till Göta kanal, 171, mil, som banan från Malmö till Finjasjön, 7435 mil, med all säkerhet kunde antagas blifva fullbordade före den 1 Oktober 1859, och således ett år tidigare än hvad i K. M:ts proposition till rikets ständer varit beräknadt; och har K. M:t den 27 dennes, vid föredragning häraf, för närvarande endast funnit godt förordna. att, af anslaget för detta års fjerde qvartal. tatskontoret må ega att, uppå skeende reqvisitioner af öfverste Ericson, i riksgäldskontoret lyfta nämde anslag med 400,000 rår i början af instundande September samt återstoden, eller 350.000 rdr, efter den 1 derpå följande Oktober, för att i vanlig ordning för arbetet tillhandahållas. — Vid sammankomsten i Malmköping den 25 dennes inför konungens befallningshafvande beslöts enhälligt, i afseende på inrättande af en filialbank i Nyköping, att åtgärder skulle vidtagas för stiftandet af er sådan bank med ett kapita! af minst 500,00: rdr och högst 1,000,000 rdr riksmynt, hvartill teckning genast öppnades, som steg öfver hälften af första summan. — Enligt Christianstadsbladet har en del allmoge i Östra och Westra Göinge, Willands, Gerts och Albo härader af Christianstads län, vid ett tälrikt besökt möte i Nöbbelöf den 20 dennes, beslutat att till K. M. ingå med en petition om lika valfrihet i bränningstid för de mindre som för de större bränvinsbrännerierna. Petitionen. som endast afser beviljande af denna rättighet för de fem häraderna, erhöll vid mötet 108 underskrifter och är redan insänd till regeringen. — En insändare till samma tidning upplyser, att af de 49 större brännerier, som sistliden bränvinsbränningstermin begagnades inom Kristianstads län, minst 33 tillhörde bondeståndet. — Lunds Veckoblad omtalar, att ombyggandet af den södra korsflygeln af Lunds domkyrka , den angelägnaste, betänkligaste och största af alla de förbättringar som blifvit å domkyrkan ända från reformationen företagna, i dessa dagar blifvit fullbordad. — Anderssonska skådespelaresällskapet afslutade i söndags sina representationer å Humlegårdsteatern. I dag har sällskapet härifrån afrest med ångfartyget Blixten till Norrköping för att derstädes under loppet af September månad gifva representationer, hvarefter truppen afreser till Finland, Hr Andersson lärer nyligen vid sin trupp anstält mll Forssman från kungliga teatern, hr Österberg och mll Kraus från Mindre teatern. — En korrespondent till Göteborgs Handelstidning, som. skildrar En vandring i Norgep, skrifver från Kristiania med anledning af ett besök i Agerhuus fästning: Vi komma just i en stund, då brödutdelning eger rum till fästningsgarnisonen. Manskapet består af välfödda, i allmänhet starkt bygda karlar af medelmåttig längd. Sådana högväxta gestalter, som fylla de svenska indelta regementenas leder, höra till undantagen. Kommissbröden, som karlarne med belåten uppsyn stoppa under armen, kunna deremot fullt ut mäta sig i längd med de svenska ankarstockarne, och af deras utseende dömer jag, att kritiken rättvisligen icke kan göra någon anmärkning emot dem, helst om kritiken är hungrig. Anblicken af dessa kommissbröd uppkallade hos mig ett minne af något, som jag icke längesedan såg på Backa Mo. -Enligt hvad läsaren torde känna, är Backa Mo Bohusläns regementes och bevärings öfningsfält; och eftersom jag nu är inne på kapitlet om kömmissbröd och änkarstockar, så må jag få förtälja min syn på Backa Mo, ty den rörer just sådana födoämnen, eller rättare: den rörer alldeles icke några födoämnen, utan endast förhistoriska vålnader af sådana. Jag såg en beväringsyngling stå post på en aflägsen del af mon. Den unge krigaren bevakade en pyramid, som jag i början trodde bestå af kanonkulor. Vid närmare efterseende fann jag dock, att det var stenar, och vid ännu närmare, omsorgsfull granskning fann jag, att dessa stenar voro bröd — kommissbröd. Deras grundfärg var svart, och öfver den svarta ytan drogo sig gröngula mögelstrimmor, som, betraktade ur ren teoretisk-pittoresk synpunkt utån praktiska bitankar, togo sig rätt prydligt ut. Osäker, om icke en ytterligare, ännu noggrannare granskning skulle förvandla dessa bröd till ännu något annat, beslöt jag att hos beväringskarlen söka bekräftelse på mina ögons osäkra vittnesbörd. någon in, då man såg professorskan von Krug styf och rak träda sig till mötes, att man skulle genom böner och tårar kunna beveka henne att. afvika ett fjät ifrån ett redan fattadt beslut. Man varseblef atten oböjlig vilja I bodde i denna själ, jemte ett blindt förtroende till ofelbarheten af sitt eget omdöme, till riktigheten af sina åsigter och till giltigheten äfven af de fördomar hon hyste. Afl denna höga tanke om sig sjelf härleddesig hennes oeftergifliga fordran, det alla inom hennes familj, allt hennes tjenstfolk, alla hen-: nes umgängesvänner skulle blindt erkänna hennes öfverlägsenhet. Hon hade, som vi nämt, tvenne barn. Albert var äldst och Albertine hela nio år yngre. : Med jernhand hade professorskan uppfostrat dem och ifrån deras tidigaste ungdom hos dem injagat en sådan blind vördnad, att detl! aldrig föll dem in att uttala en tanke, hvilken stod i strid med hennes egen. Denna despotiska uppfostran hade till följd, att barnen kände fruktan, aldrig kärlek för modren, samt gjorde dem. slutna och fulla af förställning. Sådana voro de under barndomen. Albert växte upp från gosse till yngling, och det tryckande oket, som modrens hersklystnad lade på hans själ, blef för den fria och ungdomsfriska anden så outhärdligt, att han ofta