Ett jagtäfventyr 1 vestra Amerika. (Ur Fr. Gerstäckers nAississippibilders.) Det var en klar och smällkall eftermiddag i Februari månad. Solen, ombhöljd af lätta dimmor, förmådde ej att mildra den kalla vindfläkt, som blåste från de nordvestliga prairierna, och till och med de rinnande vattnen voro kantade af en stark isskorpa, någonting högst ovanligt i Arkansas, På de branta sluttningarne, som innesluta floden Spirit crecks källor, såg man tre män klifva fram på den svåraste stråt, som kunde finnas i hela trakten, och ehuruväl ofta kortare sträckor af fullkomligen jemn mark vis sade sig för deras blickar, undveko de dem sorgfälligt och uppsökte fortfarande de, brantaste och vildaste vägar, på hvilka brustna klippblock och oredigt sammanskockade stenmassor gjorde deras framåtskridande nära nog till en omöjlighet. Dessa tre jägare — ty annat folk kunde väl svårligen hafva något att söka uti ett sådant kaos af klippor — höllo sig också på ungefär hundra stegs afstånd från hvarandra, tittade varsamt omkring sig och rörde sig mycket långsamt framåt. Nu ådrog sig vägvisaren, — som var en indian, då deremot de båda andra voro hvita — desse senares uppmärksamhet, så att de, efterkommande hans vinkar, närmade sig honom för att se hvad han hade kunnat upptäcka. Indianen var en ung, rask man, vid pass trettio år gammal, af smärt men kraftfull kroppsbygnad; åtminstone kunde man sluta till utomordentligt starka senor och muskler i denna kropp, då man såg hans blottade arm, den han sträckte fram ur sitt ylletäcke, för att gifva sina kamrater de omnämda vin karne. Hans ben voro betäckta med läderbyxor eller såkallade leggings, och fötterna med mokassiner,; men hans jagtskjorta, hopsydd af tunn, brokig kattun, sammanhölls egentligen endast af en lädergördel, ty från skuldrorna nedhängde den i lösa remsor. Båda armarne voro bara; likväl hade han raed en gördel af hjortskinn spänt sitt ylletäcke omkring midjan, så att detsamma höljde honom likt en mantel. Hans hufvud var obetäckt, och det långa svarta håret hängde löst kring panna och tinningar; också visade hans ansigte inga af dessa hos vildar så brukliga, vanställande färger, utan den naturliga, kopparfärgade byn med ett par modigt blixtrande, mörka ögon.