Aftonbladet – 30 augusti 1858, sida 2

het; det är en anspråksfull passion, omvexlande med harm och hat. Begge vandra de med stora steg emot ålderdomen och grafven, och begge skola de tillskrifva hvarandra sin oundvikligen förtida ålderdomsskröplighet. De slockna slutligen sannolikt på samma gång, men deras sista timma skall slå utan önskan eller medgifvande af någon inbördes tillgift för så många ömsesidiga förnärmelser. Försoningen kommer icke att föregå deras eviga skilsmessa. Ett bedröfligt slut, icke mindre bedröfligt än deras lefnadslopp. Det är på sitt sätt en nödvändig och logisk följd af striden emellan dessa lynnen, lika oförmögna begge att någonsin förgäta sig sjelfva af hängifvenhet för någon annan; ehuru hos begge af alldeles motsatta orsaker: hos den ena genom passionernas öfverdrift, hos den andre genom deras flyktighet. Det-är det förödmjukande och oundvikliga slutet för den, som endast lefvat för och gerom sinnligheten, och som vid dess förkolnande frågar en dag med dunkel oro: Hvad är det väl som lefver inom 0ss?, — Ett dystert slut, utan hopp och utan tröst — vore det ej tid, numera, att åt en sådan mängd menskliga väsen, rikt begåfvade af naturen, söka bereda ett lif, som närmeare öfverensstämmer med försynens mening, och hvars slut det är omöjligt att emotse utan omätlig grämelse. SLUT. EE RE