Aftonbladet – 30 augusti 1858, sida 2

tills hon ej sällan slutade med snyftningar och förtviflansrop, eller. dignade sanslös ned. Ilon varseblef mig en gång, då jag händelsevis kom att få se henne i ett rum nästintill under ett dylikt utbrott. Hon skylde i hast ansigtet med händerna och sprang sin väg. Jag höll på att skynda efter henne; men hvad skulle väl jag kunnat förmå emot en sådan tröstlöshet!... Jag kände ej då hennes förflutna öden och skulle ej heller kunnat bistå henne med annat än några utnötta tröstegrunder. När allt blifvit mig förklaradt, begrep jag först. vidden och häftigheten af Zobeidehs själsuppror. Jag förstod då äfven Malekas svårmod och den blixt af en annars dold ängslan, som grep henne hvar gång hennes yngsta och enda qvarlemnade barn kastade sig i cirkassiskans famn eller satte sig i hennes knä. I sådana ögonblick var den arma modrens önskan otvifvelaktigt att få upplefva den stund, då detta barn skulle flytta ur det faderliga harem i ett annat och på det sättet komma ur skotthåll för Zobeidehs vilda nycker. Men denna sjelfuppoffringens tröst tycktes ej vara henne ämnad; en torrhosta, hvaröfver hon icke beklagade sig af annat skäl än att den oroade paschan, en ytterlig magerhet och en fortfarande smärta i högra sidan antydde att Malekas lidanden snart skulle vara förbi. Månne Osman och Zobeideh sedan skola befinna sig ensamma med hvarandra, likasom under första året af deras sammanlefnad, det enda år at verklig sällhet, som Zobeideh någonI sin ägt? Eller skall endera befinna sig ensam till slut? Jag vet icke hvarföre jag ej: kan förmå mig att tro det senare. Jag teg ker mig alltjemt se Osman och Zobeideh tillsammans i hvarandras närvaro, fruktande! hvarandra, misstänkande hvarandra, beständigt: på sin vakt för att icke låta undfalla sig ett: ord, som kunde föranleda en förklaring, må-; hända en hämd. När ingen vidare träder: emellan dem, måste de finna sig ännu mera j söndrade än någonsin, genom sitt misstro-; ende och ängslan. Zobeideh älskar ännu Os-; man; men hennes kärlek saknar hängifven-!