Aftonbladet – 28 augusti 1858, sida 3

troende och mina barn. Hvad skall jag göra? ... Det. vissa är att jag icke, utan att försumma mina åligganden inför padiscbah och min vördade svärfar; kan öfverge den befattning de anförtrott 19i och fara som en tok till Stambul för att fråga buru mina barn må. Nej, Jag skalb;begagna första säkra lägenhet att skaffa mig noggranna upplysningar om tillståndet i mitt dervarande hus; men för att i afvaktan härpå icke förlora en dyrbar tid; skall jag skrifva till min svärfar och anhålla att han måtte råga måttet på sin godhet och skaffa mig en ståthållareplats i någon provins, som ligger närmare Stambul. Osman fattade vidare ett annat beslut, nemligen att icke låta Maleka få veta om de bedröfliga nyheterna. Att säga henne att fyra barn ibland de nio, som lemnades qvari Konstantinopel, redan blifvit döda, utan att kunna säga henne om hennes egna äro bland de lefvande, det skulle förorsaka henne en outhärdlig ängslan, utan tillgång på medel att stilla den. Dessutom har Maleka nu en nyfödd dotter vid barmen och bör be andlas med största grannlagenhet. Slutligen ären qvinna, som lider af qväljande oro, högst bedröflig att skåda; och hvarföre bedröfvas, när det icke är alldeles oundvikligt? Sådana voro Osmans betraktelser, och de räckte fullkomligt till att. lugna ett så föga finkänsligt fadershjerta som hans, Emellertid begick han en missräkning, som är alltför betecknande för att förbigås med tystnad. De icke af Zobeideh födda barnen voro fem, och hennes egna blott fyra. Förutsatt alltså, som sanningen var, att döden härjat ibland de fem och härjat medelst Zobeidehs hand, så återstod en stackars femte, som Osman hoppade öfver i räkningen; alldeles som geometrerna hoppa öfver sjunde eller sjette decimalen vid sina logaritmiska beräkningar. Men hvad mer?