Aftonbladet – 28 augusti 1858, sida 3

vorithund. Våra förfäders tider må hafva varit oskuldens och enkelhetens, det är möjligt, kanske dock ej så oskyldiga som. vi föreställa oss dem, då vi för deras enkelhet gerna glömma deras vidskepelse och deras högmod. Sanningen att säga, äro vi däliga nog, men icke ofullkomliga till följd af en ständigt. fortgående försämring, utan derföre, att vi ännu äro långt ifrån den fullt komlighet vi kunna uppnå. Jag tänker som lord Bacon, att dessa äro de gamla ti: derna,. Verlden är äldre nu än någonsin förut och förvarar hos sig det bästa af förgångna tiders lifsfrukter. Och hvad yppigheten särskilt vidkommer, har hon växt upp ur det förflutna och är en nödvändig följe: i slagarinna till mycket, som är godt. Öppnande nya farleder för industrien, lemnar hon bröd och sysselsättning åt tusentals arbetare, på samma gång flera bland hennes yttringar antyda en förädlad smak, som höjer sig öfver naturlifvets nödvändigaste behof. Det ät derföre orätt att tala om maskinernas skadliga! inflytande, derföre att de frambringa mycket, i som är öfverflödigt för vår kroppsliga tillvaro och befriar menniskan från en mängd tröttande och tidsödande arbeten. Såvida de på! detta sätt hjelpa oss att beherrska naturen, underlätta länders inbördes förbindelse och I sprida allmän välmåga, beqvämlighet och smak i F samt befria oss från oupphörligt kroppsarbetej så till vida äro de ett medel och ett tecken; till framåtskridande. Men från en annan sida må man äfven säga, att de befordra sjelfviskhetens obegrän: I sade välde genom att rikta några få på mäng: jdens bekostnad. Nekas kan det icke heller)! att ur förhållandet mellan maskinerna och ar: i betsklassen uppstå flera allvarliga, svårlöstd uppgifter. Tid efter annan framträder en ny uppfinning, som öfverflyttar en del arbete från händer af kött och blod till dem af jerni Det är icke nog att säga, det dessa liflösd verktyg i allmänhet gagna menskligheten, genom att hastigare och kraftfullare utföra en I del af verldsarbetet. Det allmänna bästa må: ste naturligtvis alltid befordras äfven på enskilda fördelars bekostnad. Utaf denna magr tillväxt framkallas äfven den frågan, huruvida de äro ens något allmänt godt; så ej deras införande i nästan hvarje Å gren af arbetet kommer att orsaka millioners armod. Hvad detta förhållande beträffar må jag anmärka, att det, likasom de omedelbara följderna efter hvarje stor hvälfning, har dennå skadliga inverkan; men slutpåföljden kommer dock alltid att blifva välgörande, och vi kunna redan nu märka denna fördelaktiga vändning: Till exempel: Detta afstånnande af gamla arbetsmetoder och förtjenster tvingar en mängd menniskor in på nya grenar af arbetet, hvilka hittills varit alltför mycket försummade. Pet skall införa det qvinliga arbetet i en mängd industrigrenar, hvilka fullkomligt passa för qvinnan, men hvilka hittills uteslutande varit upptagna utaf det andra könet, på samma gång de kraftiga männens uppmärksamhet vändes till dessa stora fält af alstrande arbete, hvilka hittills varit i saknad af nästan all odling. Det skall kanske befria qvinnan från henses Hittills varande beroende, från den öfverdrifna täflan om qvinliga arbeten samt från det ohelsosamma lifvet inom stadsmurarne, och föra ut henne på naturens fria, vidsträckta fält och i den friska, lifgifvande luften. Och om maskinernas öfverhandtagande välde endast medför denna slutliga verkan, endast! jemnar förhållandet mellan alstring och för brukning, skola vi genast ha funnit en lösning af uppgiften. Det gifves äfven en annan lös-; ning, om nemligen denna härskara maskiner : förmår lyfta menniskomassan från nödvändigheten af groft mekaniskt arbete upp i en an-l: nan verksamhetssfer, hvilken utan tvifvel skall öppna sig och lemna henne flera tillfällen till andlig odling. Men i afseende på denna så väl som alla andra frågor angående mensklighetens välfärd öfverlemnar jag mig sluttigen med full tillförsigt till den gudomliga försynens ledning, hvars plan framskymtar genom hela mensklighetens historia. Verlden går framåt, ej tillbaka; och hvarje tidsålder tar ett steg framåt emot det goda, ej tillbaka emot det onda. Genom maskiner befästar menniskan allt mer sitt välde öfver naturen. Hon -försmälter henne med sig, hon blir sålt att säga en del af henne sjelf! Hvarje stör. uppfinning åstadkommer en utvidgning af hennes egen personlighet. Eld och jern förvandlas till blod och muskler, och tyngdkraften ledes af hennes viljas kraft. Hennes pulsar brusa i ångskeppet, som ilar bort genom ofant1: liga rymder, under det hennes hjertas ochi bjernas fibrer omsluta jorden med tankensi oeh deltagandets elektriska nät. Det, somi gafs menmniskan till hjelp, kan aldrig hindra j eller skada henne, ty en lefvande ande är il: bjulen. j För det andra vill jag anmärka, att textens i: ord stå i öfverensstämmelse med maskinernas ). vittnesbörd om menniskans värdighet. ANaj! 4 ; dessa stora uppfinningar — dessa verktyg af otrolig skicklighet och makt — bevisa, ett uppfinnaren eller arbetaren sjelf icke är en maskin. Jag vet intet som så klart och kraftigt öfvertygar mig om själens värde och öf-1 verlägsenhet samt om hennes samband med: allmaktens allt skapande tanke som anblicken ji at ett sinnrikt mekaniskt verktyg. Full afh beundran har jag stått framför sådana snille1 verk och sett dem arbeta med all en tänkande varelses förutseende. Jag har sett dem lyftajs oerhörda tyngder, sönderspränga de mest hårda I 1 och täta massor, fullända de finaste arbeten, f: såsom bodde inom dem ett lefyande förstånd. ! ledaren af deras krafter. Jag känner knap-) past något verk; som högre vitsordar den je v menskliga tankekraftens förmåga: Det herraf de tragiska uppträden, dem den nye pa-li schan sökt glömma, Men hon omstörtade li med ens hela hans sammanstapling af sken-)s skäl och föregifvanden; när hon märkte, attit ban upptog hennes inkast med misshag, bad 1