En tur på Morea, skildrad i bref af BÅYARD TAYLOR. I. Vandringar 1 Messenien, Elis och Achala. Athen den 10 April 1858. (Slut från gårsdagsbladet.) En två dagars resa genom Erymanthus vilda bergstrakt förde oss till Kalavryta i Achaia. Vi enade Alpheusdalen vid Olympia och inträngde i ett kuperadt landskap, betäckt med högväxt tallskog. En mängd timmerhuggare voro här sysselsatta, men förslösade mera än hälften af timret i brist på sågar. Sedan vi stigit omkring tusen fot uppför, kommo vi på höjden af en bergås, men i stället att finna en motsvarande sluttning på andrå sidan, låg en vidsträckt högslätt framför oss, som sträckte sig ända till foten af nästa bergås. På denna vackra slätt låg den lilla byn Lala, uppbygd på samma plats som en under sista kriget förstörd by, som varit ganska välmående; men ehuru ungefär en tiondedel af samma folkmängd nu är egare till samma areal, äro de nuvarande invånarne eländigt fattiga. De fält, som på flera mils omkrets fordom öfverflödade af säd och vinstockar, ligga nu ofruktbara och endast betäckta med en tjock matta af ljung och asfodillris. Efter att hafva uppstigit till kammen af en annan ås, kommo vi till ännu ett högland, beväxt med ofantlig ekskog. Vi redo ungefär två timmar genom denna skog, som sträcker sig till foten af Erymanthus höga bergskedja, ett afstånd af åtta eller tio mil, och äfven sprider sig uppåt bergen ända till snöregionens början. De flesta träden äro under femtio år, men ibland dem finnas här och der ädla stammar af flera hundra års ålder. De öppna fiäckarne voro belagda med ett täcke af mjuk, grönskande gräsvall, och der solen framträngde fyldes luften af violers doft. Marken var betäekt med grenar och stammar, som långsamt förmultnade. Jag såg under ridten vimdfällen nog att för fem år förse hela Athen med ved, men som nu skola ligga der och ruttna, så länge inga vägar finnasi Grekland. Det är nedslående att se ett land, så rikt på naturliga tillgångar, så skamligt vårdslösadt. Då vi slutligen lemnade skogen, inträngde vi i det djupa, branta passet uti Erymanthus och tillbringade natten i en enslig khan högt upp på sidan af berget. En lång dagsresa förde oss öfver Erymanthus rygg till Kalavryta. Detta är den förnämsta kommunikationslinien emellan korintbiska golfen och sydvestra delen af Peloponnesus. Konungen och alla hans ministrar hafva rest den, folket har, bökstatigen taladt, insändt -hundradetals petitioner anEg densamma, och dock har, så vidtjag unde inhemta, aldrig en enda drakma: blifvit anslagen till dess förbättring. ; ; Nära khanen är en vild bergsflod, som ofta afskär kommunikationen för flera dagar. En 0 bro skulle kunna uppföras deröfver för 0.060 drakmer; det fattiga. folket i grannskapet har sammanskjutit nöra hälften af detta belopp, men alla deras klagomål och all depa enträgenhet kan icke frambringa återstoen. Kalavryta är beläget vid östra ändan afen högt belsgen liten sjö, som har sitt utlopp i den katabothra (båldal:, vid: hvilken klostret Megaspelion ligger. Öfver detta tronar Cyl