Aftonbladet – 28 augusti 1858, sida 1

ångest; och som dina misstånkar icke kunna. utrotas genom dikt, utan hota ditt lif, så hör nu sanningen och döm sjelf, om du bör förbanna mig eller kan älska och beklaga mig ..Du känner icke — fortsatte Zobeideh efter ett kort uppehåll — med hvilken dåraktig häftighet jag har älskat din far och ännu alltjemt älskar honom. Du kan icke begripa hvad allt jag har lidit, så ofta han fört hit en ny fru åt sig, en ny medälskarinna åt mig. Huru vild och bämdlysten jag också är, så är jag likväl icke orättvis. ÄT din mor icke också min medälskarinna? Var det icke hon, som för första gången lät mig erfara dessa qval? Oeh har jag väl hatat henne ändå? Har jag försökt att skada henne? : Har jag icke känt förnärmelserna mot henne lika mycket som dem emot mig sjelf? Din mor är min bästa vän, jag tror icke hon har någon mera tillgifven. Jag har älskat henne från första stunden jag lärde känna henne. Och dig! Hvarföre har jag kännt mig från början ha ett modershjerta för dig? Innan jag älskade dig för din egen skull, har jag älskat dig för Malekas; det är henne jag har älskat i dig. Hvarföre har det ej varit detsamma för mina öfriga medälskarinnor? Hade de varit värdiga Osmans kärlek, skulle jag ha fördragit dem. Jag vill icke skildra för dig alla mina inre strider, alla mina qval; men kom ihåg allenast den ovärdiga behandling som Ibrahima lät mig undergå. Jag afskydde henne och jag afskydde hennes barn. Hvarföre har man anförtrott det åt mig? Hvarföre har man lagt detoch dess lif i mina händer? Hvarföre förolämpades jag ytterligare genom dess öfverlemnande åt mig? Glömde man: huru lätt det var för mig att på samma gång hämnas min fordna skymf och min nuvarande öfvergifvenhet? Jag trodde mig igenkänna en öfvermensklig och hämnande