Aftonbladet – 28 augusti 1858, sida 1

Läkarens besök och hans frågor till Kassiba hade för denna utgjort den grymmaste tortyr. Hon fruktade framför allt att svara någonting, som kunde väcka läkarens misstankar; men hon ansträngde sig med detsamma för att kunna i hans ansigte och ord läsa hvad han trodde om hennes onda, och hans betänkliga uppsyn var icke egnad att lugna henne. Han gick, förordande hvila, sinneslugn och förströelser; han tillade att sömn skulle göra henne mycket godt. Ehuru föga van att tolka läkarekonstens orakler, begrep Zobeideh, hvars naturliga skarpsinnighet icke behöfde erfarenhetens rön, att läkaren icke hyste något hopp. Hon följde honom ut i förmaket och frågade, om man hade att frukta något snart slut på lif och plågor. Svaret var jakande och bestämdt. Zobeideh blef då enträgnare och ville äfven veta, huru många: dagar han kunde hoppas att ännu rädda barnet. Svaret var ännu mera nedslående: denna samma dag kunde möjl:gen bli den sista. Det var icke nyfikenhet som hade ingifvit Zobeideh dessa frågor; det var icke heller blott och bart den naturliga oro, som så ofta lockar oss att vilja geromskåda framtidens hot och på förhand möta det bråddjup, hvari vi frukta att nödgas nedstörta. Zobeideh läste åtminstone till en del hemligheten i Kassibas hjerta, hon hade uppspårat orsaken till det obotliga onda: och beslutit våga allt, för att undanrödja den och alldeles sönderslita det förhänge, som ännu åtskilde henne sjelf och Kassiba från hvarandra. — Eon skall få veta alltby — sade hon. — Gifs intet annat medel. till hennes räddning,-så skall jag afslöja för henne mitt hjertas alla qval. Ochöfvertyga; henne med detsamma. att detta bjerta alltjemt är henne troget. Jag skall kasta bort den mask, som ännu bsövar mitt lif, och öf5 ON RER BR AO EL EE RR ESR ÄR 00. SE SSA SR SARA 0 2 a RO