Aftonbladet – 27 augusti 1858, sida 3

känsla af säkerhet. I detta ögonblick njöt hon af segerns glädje oblandad, och hon inbillade sig icke utan orsak vara i besittning -deraf..Kassiba hade -besvarat hennes bedyränden med snyftningar,: smek och afbrutna ord, som omisskänligen antydde hennes oförmåga att mot Zobeideh hysa andra känslor än tacksamhetens, förtroendets och kärlekens. Cirkassiskans triumf skulle likväl icke bli långvarig. Flera dagar förflöto, utan att den sorgsenhet, som beslöjat Kassibas anletsdrag, skingrades af tiden och förströelserna; tvärtom: den blef djupare dag efter dag. Hennes hänförande :smekningar lugnade och grämde Zobeidehs hjerta på samma gång; ty de följdes nästan alltid af tårar, snyftningar, förskräckelse och likasom sjelfförebråelser. Du -höll ju af dem? utbröt hon helt oförmodadt. Och när Zobeideh begynte upprepa sina sanningslösa bedyranden vid denna som oftast förnyade fråga, afbröt den unga flickan henne och ropade med förtviflan: Nej, du narras för mig! Ack, min stackars bror! Min stackars syster! Förlåt mig att jag inte lyder er sista önskan! Snart begynte en ny oro stegra cirkassiskans qval. Kassiba trodde sig komma att dela sina syskons öde. När hon skulle äta, drog hon sig ofta förskräckt tillbaka, sköt ifrån sig rätterna och föll i gråt, ; Jag är inte rädd för att dö,sade hon för sig sjelf; att lefva .så som jag, är mera ledsamt än döden; men jag är rädd att bli viss på Zobeidehs elakhety. Hvar dag, som förflöt utan siukdomsanfall, var en seger, som den unga flickans kärlek vann på hennes misstankar. Zobeideh förstår nog), tänkte hon, att jag misstror henne; men om hon inte straffar mig för det, hvarföre skulle hon då ha sträffat mina syskon?Honinsåg icke, att hennes kärlek till Zobeideh var hennes värn, och