Aftonbladet – 27 augusti 1858, sida 2

fallt att blifva tillsagd vid minsta tecken till illamående hos något af barnen. :Timmarne förflöto likväl, och ingenting. afhördes. -Slutligen -var dagen inne. TREA hädesslafbefolkningen återtagit sina hvar agsbestyr, innan. ett sorl af röster nalkades Zobeidehs rum, och flera -qvinnor instörtade på-en gång med tillkännagifvande att lilla Dundush var död. Död!v ropade cirkassiskan och denna gängen med icke låtsad bestörtning; död! och hade jag icke befallt i går afton att man skulle säga mig till vid minsta tecken till blott ett illamående hos något af barnen? Slafvinnorna ursäktade sig med, att den stackars lilla icke hade velat mottaga vård af någon annan än sin syster Kassiba, och uttryckligen tillsagt att ingen annan, hvem det måtte vara, skulle kallas till henne. Hennes syster skall nog säga det sjelf, herrskarinna, om du går till henne; den stackars flickan är så matt, att hon icke förmår hålla sig på benen. Zobeideh skyndade att underrätta sig om nattens uppträden. Dundush låg lifös på sin lilla bädd, likasom Ismael och Ahmed före benne på deras. Bredvid den döda satt, blek och .skälfvande, Kassiba, Malekas äldsta dotter, som Zobeideh tycktes älska mer än sina; egna barn, SE w Kassiba hyste för Zobeideh en passionerad tillgifvenhet, och i trots af den-kallsinnighet, som småningom insmygt sig emellan-den unga haremsbefolkningen och Zobeideh, hade Kassibas hjerta alltid förblifvit sin första känsla trogen. ; Det stackars barnet slöt sig till och med så mycket närmare till Zobeideh, ju mera de öfriga drogo sig ifrån henne. Om Zobeileh, som lefde helt--och hållet och ytterligt. i sina känslor, kan man säga utan öfverdrift, att hon tilibad Kassiba, att hon ansträngde sig oupphörligt att gissa och till