Aftonbladet – 25 augusti 1858, sida 3

ingen annan -hörde; han såg vålnader, som han icke tordes nämna vid namn. Förgäfves ansträngde Zobeideh hela sin gissningsförmåga, i hopp att kunna utgrunda hvad som fattades den olycklige bejen; hon förföljde honom under tiden med sina omsorger och ömhetsbetygelser; hos honom var hon from som: ett lamm och menlös som en dufva. Fåfänga bemödanden! Osman drog sig ifrån henne med bäfvan, och lyssnade blott med stirrande och dystra blickar på hvad hon sade. Sin önskan att lemna Konstantinopel anförtrodde han först åt den förnäme paschan, Ibrahimas far. Mera fästad vid Osman, än dennas förre gynnare, gick han in på sin mågs åsigter, skaffade honom plast som kaimakan i en aflägsen trakt af Mindre Asien. och höll äfven saken hemlig, enligt Osmans begäran. Emedan det isynnerhet var för att slippa ifrån Zobeideh, som Ösman beslutit öfvergifva Stambul, kan knappt behöfva tilläggas, att han icke ärnade taga henne till sällskap på resan. Det var således med yttersta försigtighet han hemma skred till omnämnandet af sin resa. Att få medföra Maleka, utan att Zobeideh visste derom, kunde han icke; men han bäfvade vid blotta tankan på att blottställa sig för den senares vilda förtviflan och framför allt för hennes blickar, i fall hon märkte, att han tänkte öfverge henne för längre tid? Han talade följaktligen blott om ett besök, som han måste göra hos en af sina slägtingar i Mindre Asien, och anmärkte med detsamma att han omöjligen skulle kunna i sin värds hus föra med sig en så talrik familj som sin: att han i följd häraf beslutit anförtro barnens vård åt Zobeideh och endast ärnade medtaga Maleka, som vore mindre passande än Zobeideh att styra harem under hans frånvaro. Ehuru framstäld på detta varsamma sätt, var!