Aftonbladet – 25 augusti 1858, sida 3

(Insändt.) Ett sätt att få landsvägar förbättrade. I de allra flesta fall är svensken skygg för officiella anmärkningar; detta gäller isynnerhet i afseende på oordningar på landsvägarne; han är tålig och fördrager mer än vederbörligt i detta speciella fall, och skulle han någon gång fatta mod till sig och skrifva ett klagomål i en dagbok, så sker det så lamt, att resultatet blifver i förhållande dertill. Undertecknad, som mycket färdats på landsvägarne i Sverge och många gånger råkat illa ut för dåligt underhållna vägar, har dock aldrig träffat på någon sämre än ett vägstycke emellan Södertelje och Pilkrog vid Brandalssund, der han den 10 dennes färdades fram och på ljusa dage s-mt i skridt höll på att köra kull och förstöra åkdonet. Stora grushögar och stenar lågo hopade midt på vägen invid precipisen, utan förstängsel, der en ny väg invid den gamla skall anläggas och sprängning företages djupt ned i ett berg; huru resande na:tetid kunna färdas der, är oförklarligt. Sällan har dock undertecknad gjort bekantskap med någon kronofogde, som med så mycket nit och förekommande artighet upptagit ett klagomål, som just den i orten stationerade. Det skall i sanning vara en hög grad af ovilja hos den pligtskyldige vägförbättraren, då han icke låter rätta sig af ett sådant nit och intresse för saker, så utmärkt som hos nämde: embetsman, och jag har de:före framkastat denna insinuation för attytterligare gifva ett stöd åt dels ofvannämde embetsmans nit, dels åt min skriftliga anmärkning. Resande. ARC TORK AEKCSKCEIEN