Aftonbladet – 24 augusti 1858, sida 3

efterlängtad lycka, en fullständig triumf och en gränslös glädje. Det af hela haremsbefolkningen med otålighet afvaktade ögonblicket inträffade ändtligen. Nafizå, hvars nyckfulla infall under den förflutna tiden stundom hade varit de mest oförnuftiga, angreps af plågor, som hon undergick utan tålamod och ståndaktighet. Osman var alldeles rådlös vid det gvalfulla skådespelet af hans älsklings lidanden. Förhållandet var att Nafiz verkligen plågades mycket, och att en accucheurs bistånd skulle vid tillfället skaffat henne mycken lindring. Maleka uttalade med skygghet denna tanke, och möjligen skulle Osman hafva i sin förvirring gifvit sitt samtycke; men Zobeideh upprepade ordet accucheurs med en ton af fasa, som bragte Osman till sans igen. Bejen, sträng anhängare af decorum, greps af en oredig aning om att han varit på väg att begå ett högst klandervärdt förbastande. Han svarade således blott med att stirra på Maleka och skaka på hufvudet, stannade qvar att betrakta Nafiz och lät ej tillkalla någon. Nafiz förblef alltså fortfarande anförtrodd åt hans äldsta grekiska slafvinna, som hade stort anseende för kunskap och skicklighet och inom harem brukade tjenstgöra som sjukvakterska, läkarinna, barnmorska och till och med som medikamertsberederska. — Det var just densamma, som bistått Zobeideh vid dennas första dåd, och som sedermera skaftat henne de böcker denna studerade, jemte de frön och droguer som fordrades till hennes försök. Zobeideh hade icke gjort henne något nytt förtroende; men behöfdes det väl?... När grekinnan hörde sig kallas till bistånd åt Nafize, kastade hennes grå, lurande ögon en hastig blick på Zobeideh, som mötte den med en knappast märkbar nick; — dermed var allting uppgjordt. Omedelbart efter förlossningen afsvimmade