deras lekar och stoj icke vinna nåd inför den tillkommande modren; hon fann deras glada röster och deras ysterhet odrägliga; hon agade dem derföre lika hårdhändt som oförtjent och slutade med att af Osman utverka deras förvisning ur harem, åtminstone tills hennes nedkomst vore förbi och hon funue sig fullkomligt återstäld. Alltsedan georgianskans inträde i bejens hus grubblade Zobeideh blott på medel att tillfredssälla sin svartsjuka, utan att vidare bero af några förtrognas osäkra tystlåtenhet. Hon hade under sitt öfvergifna haremslif efterhand utvidfat de kunskaper, som hon tvingats att inemta under noviciatet hos Osmans mor; hon läste ledigt arabiska så väl som turkiska, och hade skaffat sig böcker, nemligen i medicin, kemi och botanik. Hon gjorde ingen hemlighet af sina nya studier; de förskaffade henne, sade hon, en liten lättnad i det svårmod, hvari hennes mans flyktiga lefnad försänkt henne. Men hon begynte äfven atttänka på den praktiska tillämpningen af ett. och annat som hon list. En vilimark, som under namn af trädgård omgaf qvinnoboningen i Osmans konstantinopolitanska hus, hade hastigt blifvit indelad i odlingsland, anordnade sorgfälligt och kantade med ovanliga buskväxter och örtstånd, hvarpå okända blommor utvecklade sig ; somliga med bleka och brutna färger, somliga bländande bjerta, men de flesta kringdoftade af en än döfvande, än skarp lukt. Detta var Zobeidehs botaniska experimentalfält. Hon roade sig äfven med naturhistoriska och kemiska försök, öch hon var den enda i hela harem, som visste namnen på de ämnen hon begagnade och dessas egenskaper. Ingenting tycktes oskyldigare än dessa försök; isynnerhet hade barnen sin glädje vid åtskilligt deribland som hon vissde för dom och för slafvinnorna. Hon kunde förvandla färgen på ett stycke