Aftonbladet – 24 augusti 1858, sida 2

återstrålade hans egen makt, och hvilkas hela lefnadsställning berodde på hans vilja. Med Nafiz6 var förhållandet annat. Innan hon sett Osman, hade hennes behag beredt henne en af honom oberoende lefnadsställning, och till honom hade hon kommit frivilligt: hade sjelf valt att förena sina lefnadsöden med hans; och om hon än inför honom bibehöll det ödmjuka skick, som lag och sed föreskrifva den muselmanska hustrun, så kunde Osman icke slå ur minnet ett visst äktenskapsförord, som paschan hade låtit uppsätta, och hvari Nafize fanns betryggad med afseende på allehanda framtida tillfälligheter — såsom mannens flyktighet, hustruns missbelåtenhet; deras lynnens oförenlighet — och så vidare. Osman var dessutom icke okunnig om att ehuru Nafize hade lemnat hans gynnares harem i egenskap af paschans egen dotter, så var det icke som sådan hon hade vistats der, och han insåg att det ögonblick, då hon möjligen kunde komma att ångra ombytet, skulle blifva för honom åtminstone lika kostsamt som obehagligt. Men detta tvång och dennåvåda, som han icke kunde undgå att stundom erinra sig, höjde blott Nafizes förföriska behag, genom ovissheten om hans nuvarande sällhets bestånd och farhågan att en gång förlora den genom sitt eget förvållande eller på annat sätt. Några år senare skulle han ha harmats öfver dessa betänkligheter och det tvång de ålade honom, och han skulle då hafva återvändt till sina slafvinnor, om hvilkas hängifvenhet han kunde vara förvissad, åt hvilka nycker han än måtte öfverlåta sig. Men ännu var bejen i sin fulla ungdomskraft; sjelfva nyheten i hans nuvarande belägenhet tjusade honom, och i sitt omgänge med Nafize antog Han.beredvilligt tonen af älskare, förgätande helt och hållet det skick af herre och husbonde, som han behöll uteslutande hos Zobeideh och Maleka.