Aftonbladet – 24 augusti 1858, sida 2

hvarthän de gå vid sin blotta passage, genom husegarnes och rörelseidkarnes händer; men den kan icke vederläggas. Frasen, att valrätten är en kommunalrättighet,som rättvisligen i större eller mindre grad tillfaller dei större eller mindre kommunala förtjensten. d. v. s, husegaren eller rörelseidkaren, alltefter det större eller mindre belopp, hvarmed icke han sjelf, utan hans hus eller rörelse bidrager till kommunens underhåll och behof, torde alltså finnas vara en temligen ihålig fras, som, huru vackert den än låter, vittnar om bristande insigt i beskattningens natur. Vore den satsen riktig, att valrätten är en kommunalrättighet, stor eller liten i förhållande till utskylderna, så borde väl äfven j tvärtom ett hus, så länge dess egare ej har valrätt, vara befriadt från utskylderna, och det är att befara, att Stockholm deraf skulle befinna sig mindre väl, enär der finnes en mängd hus, hvilkas egare såsom sådane ej erhålla valrätt. Men då dylik befrielse icke eger rum, kan, såsom förut är yttradt, deraf ses, att 1 fråga om valrätt icke hus eller rörelse, utan person är hufvudsak, hvadan ock rösträtten bör utöfvas efter person eller per capita, ej efter husets och rörelsens storlek eller efter skatteriksdalern, och de, som fråga, om. det verkligen är de döda stenmassorna och tingen, ej de lefvande menniskorna, som skola representeras, torde icke så sakna skäl till sin fråga, som motsidan vill låta påskina. a Och inom första ståndet, vet man der af några skatteriksdalrar? Kan icke der en fattig och ringa adelsman, lika väl som en rik och förnäm grefve, nämna sig sjelf eller någon annan till riksdagsman? Har icke alltså den förre alldeles lika stor rösträtt som den senare? Och då bland de frälse fordras så ringa qvalifikatioher och garantier hos den, som får allena tillsätta riksdagsman, skulle då icke äfven bland de ofrälse en hvar, med dylika qvalifikationer och garantier utrustad, böra hafva minst lika god rätt att icke allena, men i förening med hundratals och tusentals andra, tillsätta riksdagsman? Kan icke detta nekas, så följer deraf såväl att valrätten kunde än ytterligare utsträckas, som att alla valberättigade böra hafva lika rösträtt. Det torde bemärkas och måhända göra ett djupare intryck, att förebilden ej är tagen utifrån, utan är det svenska riddarhuset. Ja, är det ej nog med att ytterligare uppställa egare af hus eller idkande af rörelse såsom yttre qvalifikationer för valrätt, utan vill man äfven plåstra med skatteriksdalern, då bör med lika god rätt hvar man i Sverge för sin person och sin familj få rösträtt efter skatteriksdalern i hela dennas utsträckning, konseqvent på den af Svenska Tidningen blott ensidigt förordade grunden; då inkommer man på ett helt annat område, för hvilket man eljest plägar visa sig så ängslig — den allmänna valrättens. Alltså då man talar om stor eller liten skatt såsom liktydig med stor eller liten valrätt, må man då göra sig reda för hvilken sats man drifver och hvad skatt är, att några rika individers skatt och konsumtionsförmåga är en obetydlighet i jemförelse med den stora mängdens, då nemligen skatten hänföres till den, som i sista hand betalar den, och hvarpå sockerskatten och all tullskatt samt bränvinsskatten torde vara tydliga exempel. Dock, ehuru med bibehållen krigisk min och segersäll uppsyn, börjar man redan finna för godt att retirera från den åsigten, att skatteriksdalrarne utan begränsning skola bestämma rösträtten, till den åsigten, att skatteriksdalrarne med begränsning skola bestämma rösträtten. Ja, det kinkiga återstår likväl, att utan godtycke utstaka gränserna, bestämma gradering, maximum och minimum. Slutligen skall man dock finna bäst, att graderna äro få eller helst en, samt att maximum och minimum ligga nära hvarandra eller helst omm antfalla till ot. Må