n bemsökt hans hus — episoald hoppade han öfver alldeles — hb han slutade-sagan mindre rörd än höns å dag var Osman likasom bemi paschans hus doch blef snart återdt helsan. På länga mellantider han ej. i sitt barem. Maleka var glad öfyer att se honom föra ctt i hennes tycke bättre lefåadssätt än in förät, och Zobeideh ide ieko knota öfter chubs frånvaro, d hön såg honom lycklig Paschåns-ynsest inskri ra men toma ord. -5 af ostatshushållni 3 till våckör en gren han. sitt embete med biträde af en divan ercr ett kollegumi, hvars:led: cv tillsattes af statsehefens. men fött alt sjelf utnämna så många scare. han. behagade, med vilkor allenast att han kunde aflöna dem utan att öfverskrida det till hans embetsverk. bestimda stateänslaget. Vår bej, som icke var i behof af några stora Jöneförmåner, emoltog en sckreterarebefatining vil divanen, hvarigenom han tillika fann sig: ålagd vissa -bevakningsoch tillsyningsbestyr, som kunde inbrihga honom mera sportler än han brydde sig omatt förtjena. Sysslan var för öfrigt ett trappsteg allenast på befördriugsbanang ty han hade hans löfte att-få den första kainiak ; gom skulle bli ledig i något af de sandcker, som lydde under en pascha bland is. vänner. . Men detta varsej allt. Den gamle hedersmannen var lika skarpsynt som erfaren. Han märkte snart att Osmans ansigte mulnade hvar gång talet föll, på hans bem. — Bejen har förlörat två älskvärda husträr,, sade han för sig sjelf, bhan blir icke riktigt tröstad utan genom en tredje. 5 Excellensen föll härvid i ett litet grubbel, i