Aftonbladet – 23 augusti 1858, sida 3

lilla hof, och det svårmod hvari han sjolt ärnade insvepa sig vid återinträdet på äravs och Jyckans bana. Allt Jinge hade har lefvat uteslutande för sina qvinnor, och blotta tankan på ett lif, hvari qvinnoverlden icke hadt någon del, gjorde honom nu lycklig på förhand. Osmans väntan blef icke bedragen., Hans gamle vän emottog honom med öppna armar Paschan var en beskedlig karl, men com had mycket ledsamt och välsignade, fromt hv omvexling, . som profeten värdigad honom. I dylika tillfredsställelsens ljusnade hans ansigte af ott-så hje leende och ceit så okonstladt uttryck af 1 att man icke. kunde sc hon utan alt tycka om honom. Ösinan, som likasom utkommit ur ett slags grifthvalf, blef rörd af detta vänliga småleende, att vär han enligt bruket nedföll inför honom och tryektesnibben af hans mantel till sitt: bjerta, sina Jäppar och gin panna, stodo tårarne honom i,ögonens Sedan de vanliga österländska höflighetsbetygelserna hunnit utvexlas, fortsatte Osman: Jag måste förefalla dig otact am, meni sjelfva verket är jag endast olycklig. Dessa ord kunde betraktas som inledningen tl en berättelso; och pas om icke visste huru: han skulle fördritva tideny börde dem med nöje och nyfikenbet. ; Du har lidit sedan vi träffades sist, sade han, icke utan-rörelse; berätta oss dina miss-öden, och vi skola göra allt för att komma dig att förgäta dem. : Osman önskade ingenting högre. -Att förtälja sina olyckor i det ögonblick smärtan af dem börjar lägga sig är ett ibland de angenämaste sätt att taga afsked af svårmodet. Osman omnämde således, men helt -kort (ty österländningarne utbreda sig ogerna öfver sina husliga angelägenheter inför främmande)