Aftonbladet – 23 augusti 1858, sida 2

lande. Han höjde litet på axlarne, ungefär som om han velat säga, att efter hon nödvändigt ville lefva, så måste man hitta på någonting annat. Han rådfrågade Maleka; men Zobeideh, som icke blef rådfrågad, skyndade att svara först och låta höra sin oblidkeliga mening. Maleka, som under tiden märkte Osmans blick vända sig med oro mot sig, fick ändtligen ordet och talade ganska skickligt till Sbemshehs bästa. Bejen var synbart benägen att gifva nåd; men det kostade allenast på honom att nödgas afstå från en helsosam varnagel. Maleka, som beredt sig på detta inkast, hade en utväg tillhands. Hvarföre, sade hon, skulle Shemsheh icke kunna skickas till slafbasaren och säljas der på auktion? Förödmjukelsen vore stor. Zobeideh invände med ifver, att hennes älskare då skulle ropa in henne; men bejen svarade icke mindre lifligt, att i sådant fall ärnade han behålla sin vara; och tanken att kunna spela den förälskade europån ett sådant spratt afgjorde hans beslut. Han förklarade att han ärnade stadna vid detta förslag, och ville ej nu vidare höra talas om detta obehagliga ämne. Han tillät härmed sina fruar gå och lägga sig. At Maleka tillade han särskilt det rådet, att icke för aftonen nämna för Shemsheh någonting om hans idelmodiga beslut, utan öfverlemna henne till morgondagen åt sina egna betraktelser. Tjugofyra timmars ångest vore verkligen icke något alltför hårdt straff för ett så stort fel. Maleka, som gerna skulle velat falla på knä för att betyga sin beundran och tacksamhet för sin gemål, lofvade att lyda honom, fattade hans hand, kysste den vördnadsfullt och lade den sedan på sitt hjerta och sitt hufvud, der hon qgvärhöll den ett ögonblick, likasom för att gifva honom en ny och stum hyllning af undergifvenhet och vördnad.