Aftonbladet – 21 augusti 1858, sida 3

att han icke hade någon annan kallelse i Orienten än att vara charge daffaires för ett schweiziskt handelshus. Vid tiden för denna händelse egde sir Stratford Canning, efteråt lord Redcliffe, ett verkligen suveränt inflytande i Konstantinopel, och det är bekant att han begärligt omfattade hvarje tillfälle att göra bruk deraf. Oswalds ord hade en undergörande verkan. Slafvarne ryggade tillbaka; Osman, högst förvirrad, tycktes ha blifvit stum, och Oswald, stegrande sin fräckhet, skröt af nära slägtskap med lord Palmerston, hvilket bragte den värde bejens häpnad till sin höjd. Med detsamma drog Oswald upp ur en portfölj, glindrande af broderier, ett visitkort, hvarpå ett schweiziskt namn prålade inom en skog af temligen smaklösa ornamenter, i en bokstafsskrift, som skulle ha trotsat de förnämsta österländske lärdes dechiftreringskonst. Detta kort afgjorde ynglingens öde. Månne det ej var en särskilt firman af Englands drottning? Vid anblicken deraf sade Osman bej för sig sjelf, att ynglingens bestraffning vore för honom af föga vigt, och att Shemshehs vore nog för att sätta hans ge i skydd emot allt klander. Han höll således ett litet tal för Oswald, som ej förstod ett ord deraf, mer än att bejen visade honom på porten och befalde sina slafvar att låta honom slippa ut. Ynglingens första rörelse — jag är ledsen att nödgas säga det — var en rörelge af glädje; hans nästa tanka egnades emellertid åt det arma-barnet, som hans dåraktiga lättsinnighet hade blottstält för ett förfärligt öde; men hade han väl styrka att svara: Jag dör med hennel Nej, Den unge profryttaren slutade med ettlångtifrån så hjeltemodigt val, Fyra eunucker hade stält sig emellan honom och Shemsheh; han insåg det onyttiga och till och med väådliga i hvarje försök, som kunde alltför tydligt lägga hans