nn något fruntimmer eller barn förbi dörreri, trodde den stackars flickan sig skola få se sin herre och husbonde, omgifven af ett förfärligt sällskap eunucker och bödlar. Den unge europen tog denna farhåga temligen lätt; han tyckte sin förklädnad vara ypperligt på-hittad för att gäcka de slugaste haremsväk-. tare. Med de österländska qvinnornas läraktighet låtsade Shemsheh dela hans tillförsigt, och när afskedsstunden kom, medförde Oswald öftet om ett nytt möte. När ynglingen lemnade Shemsheh, fann han på sin väg Zobeideh, Han anlitade hela sin kallblodighet, för att riktigt spela den besyns, nerliga roll han öfvertagit. Hans halfbesiöjade och skägglösa ansigte skulle icke röjt hans kön för en ytlig eller likgiltig betraktare; men Zobeideh bar hatets och misstankans skarpsynta blick för hvar och en som nalkades Shemsheh; denna blick var ej länge fästad på den föregifna brodösen, innan Ösmans första fru hade förstått allt. Oswald stannade emellertid; och för att spela-rollen så mycket naturligare, öppnade han en af sina askar, och visade broderierna deri för Zoboideh. I detsamma sågs Shemsheh på tröskeln till sin kammardörr, och en dödsblekhet hade lagt sig öfver hennes -ansigte vid första anblicken af Oswalda möte med Zobeideh. Hon nalkades liftigt sin rival; men denna önskade qvarhålla Shemsheh i den fullkomligaste säkerhet. Jag såg på de broderier, som du lemnat qvar, sade hon; och i detsamma frågade hon efter priset på några. Oswald, som trodde sig spela. brodös underbart, letade fram prismärket; detta var att röja varornas europeiska härkomstoch undföll icke den kallt spejande Zobeideh, medan Shemsheh, för att hålla god min, yttrade sig öfver det pris, som brodösen bade nämnt i ett så föga österländskt språk och med så föga österländsk röst som möjligt.