Aftonbladet – 21 augusti 1858, sida 2

tt Llalrikt sallskap, har nyligen Ifrån DrFetersburg gjort en utflygt till Sordavala i Finland. Han besökte sedermera äfven Imatra vattenfall. —— — Aäjunkten vid katedralskolan i Aarhus, kand. mag. E. Erslev, har af H. M. konungen af Danmark fått tillåtelse att bära medaljen Memorixe pignus, hvilken han erhållit af H. M. Sverges och Norges konung. — Dagens nummer af Illustrerad Tidning innehåller bland annat: Porträtt med lefnadsteckning af A. W. Laven; Historiska anteckningar af en nyligen afliden hofman; Resebilder från Centralamerika, af en i Westindien bosatt svensk; Fågeln i bur, poem af Anna A., samt Återblick. — Enligt .kommerskollegii kungörelse, är, utom Petersburg, Cronstadt och Helsiogfors, jemväl staden Riga förklarad smittad af kolera. — Enligt generalpoststyrelsens kungörelse af den 12 dennes kommer med nästa månads ingång en ny paketposttaxa att blifva gällande. ——— — Vi låna ur en korrespondens till Posttidningen rörande kronprinsens resa mellan Umeå och Skellefteå följande skildring: Vägen från Nybyn till Burträsk socken tager af från kusten och går i vestlig riktning inåt landet, mestadels genom ödsliga, skogiga nejder. Sjelfva namnet Burträsk låter för den ifrån södern, kommande icke särdeles lofvande, och man nalkas detta ställe — ty jag talar här om sjelfva kyrkbyn eller kyrkstan, som det heter häruppe — med ett tem. ligen ringa begrepp om denna skogsby. Så var åtminstone händelsen med med mig, då jag första gången anträdde resan dit. Måhända är det också just derföre att man ingenting väntar sig, som anblicken af denna lilla oas, är så mycket behagligare. En fjerdingsväg eller något mer, innan man kommer fram till ,Gammelbyn — så heter Burträsk by och gästgifvaregård, hvilka äro belägna stråx norr om kyrkan — försvinner småningom naturens vilda ut-, seende, och på en liten löfomhöljd väg, på sluttningen af. de vackraste kullar, följer man stranden af det hitåt med en vik sig sträckande träsket,, h:araf Burträsk fått sitt namn. Men detta träsk är en i tusen vikar sig bugtande klar insjö, hvars stränder utgöras på norra sidan af en vidstrackt plan, odlad och öfversållad med de täckaste gårdar. Invid den nordvestra viken ligger, på: en ensam kulle, derifrån man har en vidsträckt utsigt öfver den vackra sjön och kringliggande,, bördiga fält, Burträsks vackra kyrka, och strax derintill, omgifven af små löfdungar, prestgården, nedanför hvilken porlar en klar bäck på ena sidan, och på den andra speglar sig den rödmålade, af en liten, vacker trädgård omgifna, prestgårdsbygningen i den blåa viken. Just då man söderifrån, på den förr nämda lilla strandvägen, närmar sig Burträsk, aflägsnar vägen sig något från sjön och kröker uppför en backe, genom en park af höga furar, och innan man anar det, framskymtar, till höger om vägen och helt nära densamma en med mycken smak anlagd och med omsorg vårdad gård; sedan man passerat den lilla all, som leder fram till densamma, utkommer man på den beskrifna bördiga slästen, hvilken på norra och vestra sidan bekransas af höga barrskogar och på den södra och istra af Burträsksjön. Mot norr framskymta dessutom i fjerran de blåa fjellen. Denna gård, som vi nyss omtalade, bjuder vördnad och aktning, ty här bor Fahlanders fordna maka, enkefru landshöfdingskan Edelstam — nu öfver 80 år — och på det lilla anspråkslösa, tarfliga, men väl underhållna och trefna bostället Fredriksberg, också beläget nära vägen ett stycke från den förr nämda gården, bor en värdig telning af denna ädla stam, från hvillken för icke längesedan en ännu frisk och kärnfull gren genom döden afbröts. Ännu har dock den åldriga tvenne af sina söner qvar, och då man hör en Löfångersjägare nämna vkaften, så är det alltid i en så vördnadsoch förtroendefull ton, att man tydligt märker, det ordspråket här besannas, att äpplet icke faller långt från trädet!s På befolkningen i denna aflägsna bygd kan med skäl lämpas skaldens vackra ord: Ett slägte, som håller den ed, som det svor — och vill du gå ut i Burträsks och Skellefteå skogar, så finner du på flera ställen invid vägen stenoch jordhögar af em något besynnerlig form. Dessa äro grafkullar öfver barbarer, hvilka på sina plundringståg genom dessa socknar — under ett krig, der jag ej behöfver nämna namn och dato — stundom öfrerrumplades och bestraffades af fria männer samt här i all tysthet funno en graf, den de icke vågade söka i öppen fejd mot väpnade härar.