Aftonbladet – 21 augusti 1858, sida 2

ning, och gick ut. Hon träffade den föresifna brödösen och gaf henne ett tecken att ölja sig i det rum, som var bestämdt för deras möte; men inkomna dit, sade hon med bäfvande röst:Gif hit broderietna och gå genast! -Zobeideh vili se dig; och om hon blott får tillfälle att kasta en blick på dig, äro vi förlorade. Skynda dig, och kom igen om tre dagar för att begära varorna tillbaka, Möjligen lyckas vi bättre den gången, och din snara bortgång nu skall förekomma alla misstankar. Men gå! Dröj inte ett ögonblick längre; annars skulle Zobeideh kunna vara här! Oswald begrep icke denna hastiga förskräckelse; emellertid efterkom han hvad hon fordrade, ehuru temligen misslynt. Denna känsia var ganska naturlig hos en ung frank, som hade spökat ut sig i en befängd förklädnad för att bereda sig ett kärleksmöte, men fann det helt tvärt afbrutetaf just den sköna sjelf. som hade beviljat det. När Shemsheh återkom ensam i salen, der fruntimren voro, föregaf hon åtskilligt, som hon ansåg böra aflägsna alla misstankar, — Brodösen, sade hon, kunde icke vänta — men hon lemnade sina arbeten på några dagar; och man kunde nu betrakta dem så mycket noggrannare.n Shen:shehs oro hade likväl icke undfallit Zobeideh; en hastig misstanka föll henne in; den utveckling af äfventyret, som favoriten trott sig kunna förekomma, var endast uppskjuten, Tre dagar senare mottog Shemsheh i sitt rum sin älskare, och Oswald var förtjust öfver att ändtligen se sitt österländska äfventyr taga en romantisk form. Shemsheh delade olyckligtvis icke sin riddares säkerhet; hon var besvärad och tankspridd. Vid minsta knäpp i gången utanföre, vid hvart steg af