Aftonbladet – 21 augusti 1858, sida 2

artiklar. Skulle deras yrke icke böra räknas till borgerliga näringar? Båtskeppare sägas vara enskiltas tjenare. Men då äro ju sjökaptener, som föra andras fartyg, äfven enskiltas tjenare. Ingen skall kunna på allvar förneka att. båtskepparens yrke är jemförligt med den skeppares, som är borgare utan att vara sjelf redare. Att krognäringsidkare skulle vara jemförliga med vaktmästare och badaremästare samt åkare med stadens betjente, förefaller högst eget. Hvarföre skulle de, som utöfva utskänkningsrätt utan att vara borgare, och som ofta i sin rörelse använda betydligt större både kapital och personal än många källarmästare och traktörer tillsammans, vara jemförliga med vaktmästare? Kan det vara derföre att de betala ofantliga kontributioner både till staten och staden? Och hvarföre är t. ex. hr Bähr i förteckningen uppförd för bränvinsutskänkning? Har han för detta sitt yrke bättre anspråk på valrätt än andra personer med utskänkningsrätt ? Badaremästares jemförande med stadens betjente är så mycket mera misslyckadt, som för vinnande af rättighet till badaremästareyrkets utöfning fordras särskilt examen, och badaremästaren för öfrigt är oförhindrad att använda ett oinskränkt antal biträden. Åkare åter idka en rörelse, som är af fullkomligt jemförlig beskaffenhet med hyrkuskarnes. Intet lagligt hinder kan läggas för en åkare att i sin rörelse lägga lika stort kapital och använda lika stor personal, som någon hyrkusk. Båda göra de allmänheten alldeles enahanda tjenst, den att biträda henne med körslor. Oss synes på grund af hvad här ofvan är anfördt, att alla dessa samhällsklasser bort, i enlihet med handelskollegii mening, hafva varit uppgtagna på förteckningarne, oeh vi förmoda, att dem skall tillerkännas valrätt, om de blott påyrka att komma i åtnjutande af sådan. Då för öfrigt de af magistraten framlagda förteckningarne grunda sig på de senaste uppbördslängderna, saknas i dessa förteckningar ganska många personer, hvilka först under detta år blifvit husegare eller inträdt i sådana borgerliga yrken och näringar, genom hvilka de alldeles odisputabelt äro valberättigade. Det är naturligt, att dessa ha full rätt att i sammanträdet deltaga och göra sin talan gäöllande, hvarvid de, såväl som öfriga valberättigade, böra vara beredda att, om så påfordrag, styrka sin rätt. De ifrågavarande förteckningarne förete i alla händelser, såsom vi förut visat, en så stor mängd af oriktigheter och inadvertenser att de icke på ringaste sätt kunna anses för definitiva, utan måste undergå omarbetning de kunna derföre endast betraktas såsom för slag, i afseende på hvilka diskussionen är hel och hållet öppen. Vi skola en. följande dag återkomma -til besvarande af de öfriga frågor vi här ofvar nNnNnstält.