Aftonbladet – 20 augusti 1858, sida 2

till och med derhän, att hon tog emot ett besök af den nya favoriten, utan något utbrott af fiendskap. Besöket var kort, och Malekas. hela takt behöfdes för att hindra ett uppträde mellan de begge rivalerna; ty Shemsheh var varken mildare eller fördragsammare än Zoyeideh sjelf. Som hon dessutom var yngst, -gde hon långt mindre försigtighet. Tanken itt framträda såsom like inför sin fordna herrskarinna, att genom det lysande vitsord, som egnats hennes skönhet, besvara de sarkasmer hon så ofta fått uppbära för sin fulhet — denna tanke bragte den lilla Shemsheh i ett slags yrsel; också tog hon en ståtlig min på sig, när hon trädde in till Zobeideh. Hon baren präktig drägt och för några hundratusen piasters värde i juveler och andra dyrbarheter. Maleka hade sagt sant. Shemsheh var nu på sitt fjortonde år, en ålder då den östervändska puppan lemnar sitt skal och ofta från en vidrig larf förvandlas till en lysande fjäril. I verkligheten var Shemsheh hvarken det ena eller andra ännu. Hon. hade varit. ett fult barn, och var ännu blott en täck ung flicka, men ingen fullmogen skönhet. Hennes näsa hade höjt sig på midten och smalnat på tippen; bennes -mun var icke förändrad till storleken, men ett vackert småleende gaf åt hennes läppar en angenäm böjning; hennes förut trinda ansigte hade fått en mera långrund form. Hennes växt var deremot redan så fulländad och så skön, att en bildhugga:e skulle med hänförelse valt dessa rena former, för att framställa den ideala öfvergången ifrån barnåldern till ungdomen. Hennes ögon, hennes tänder och hennes hår hade alltid varit oklanderliga. Med tå ord: Zobeideh hade dömt förbastadt, när hennes dom fälde Shemsheh till fulhet för lifstiden. Försakelse var det enda som nu återstod för den stränga domarinnan; men sjelfva tanken på någonting sådant bragte henne i en konvulsiv skälfning. Hon var danad till strid; och strida måste hon, så länge hennes krafter och lif räckte till. Shemsheh hade icke något fördragsamt lyn