Aftonbladet – 20 augusti 1858, sida 2

den husfader, som litar på dessa varelsers vaksamhet! När Shbemshek trodde sig hafva, genom urval, vänlighet och skänker, försäkrat sig om sina väktares och väktarinnors trohet eller eftergifvenhet, utsträckte hon sina promenader till stadens mest besökta trakter; Den slöja, hvarmed turkinnorna i Konstantinopel hölja sig, är äfven ett slags telegraf, som på intet vis ger efter för spaniorskornas solfjäder eller venetianskornas handske. Äfven ibland-harems nunnor vet man konsten att. låta en främmande yngling förstå om han är omtyckt,eller att man önskar göra hans närmare bekantskap. En af Shemshehs följeslagerskor hade företagit sig att i detta teckenspråk undervisa sin herrskarinna, och i henne funnit en läraktig elev. Muselmännen, som närmare känna seraljernas hemligheter, kasta sig säljan sjelfva i dylika äfventyr; men halfva Stambuls befolkning är kristen, och bland denna hälft befinnes en stor mängd unga euror påer, hvilkas fönämsta göromål består -uti tt lära sig huru kärleksäfventyr bedrifvas i Inrkiet. En dag tilltalades Shemsheh, i trots af sin ;mgifning, af en bland dessa europåer, mera ljerf och mera sysslosös än de öfriga; på skral. grekiska frågade han henne, om hon alid bure denna slöja, som obarmhertigt dolde så många behag. Shemsheh förstod icke det complimenterande lejonets ord, men en af rennes sällskap skyndade sig att tolka dem; ch Shemsheh, alltför obekant med europei-. ka artigheter, befalde helt okonstladt tolken: ;vara att hon blott nyttjade slöjan utom. hus. Jen unga herren tyckte damen vara något um, och Skemsheh undrade om icke. den. sförsynte frågaren vore en smula förryckt; ändelsen ledde således till ingenting vidare. Zuropen hade för öfrigt den olyckan att. till itseendet likna Osman, och det var icke: ett ådant sykontycke som Shemsheh ville finna 108 en älskare, (Forts. följer.)