blefvo mer och mersällsynta. Denna Osmans likgiltighet förrädde en ny otrohet. Så kinge -Zobeideh fortfor att vara sjuk, tycktes hon icke märka det. Men när hon ändtligen blef återställd till helsan, skickade hon efter Maleka, som genast infann sig. Hvyad är det som sker här i huset? fråaäde Zobeideh, Hvarföre stannar du aldrig cnsam qvar här inne hos mig? Hvarföre kommer Osman så sällan hit, och hvarföre ser han så besynnerlig och förlägen ut? Hvad sår på? Var uppriktig emot mig! Denna hemlighetsslöja är -förfärligare än allt, och min ängslan är gränslös. Bästa Zobeideh! Här sker ingenting särdes les ovanligt; vår bej är hvarken sjuk eller ledn; din Hille gosse mår förträffligt; din stacars flicka, så klen hon också är, mår bättre 1. Är detta ej nog för att göra dig lycklig och tacksam ?) Ja — jag vet det! Men här är annat som år mig och som du är rädd att tala om r mig 2 Om jag fruktar att-nämna det, min goda obeideh, så är det inte derföre att saken är i förskräcklig i sig sjelf; utan derföre att jag nner ditt lynne .. Tala, säger jag dig! Osman bar ledsamt; san tänker köpa en ny slafvinna? Maleka skakade på hufvudet. Han leds cke meran, sade hon halfhögt. Hon är här! skrek Zobeideh: För all del lugna dig, Zobeideh, eller går ag min väg på ögonblicket och ställer mig itanför dörren; för att hindra hvilken annan om helst att tala med dig. Nej, nej! Jag är... jag skall vara lugn ... lan har således en ny älskarinna? ..