Aftonbladet – 19 augusti 1858, sida 2

Osmans mor ingenting vidare att invända; hon höjde blott på axlarne och gick ut, .— Företaget hade så vida lyckats, och Zobeideh lät införa den farliga hjelparinnan. Det kunde lätt förutses att denna skulle börja med en allvarsam vägran vid de förslag, som Ösmans maka framstälde. I hennes låga själ fanns visst icke spår till några af heder eller samvete ingifna betänkligheter; men ett litet motstånd borde betrygga henne om så mycket bättre betalning. Alltför ifrig för att vara eftertänksam, förargades Zobeideh först, men anade slutligen ändamålet med det envisa motståndet oxh lyckades ändtligen förmå gumman att förklara sig tydligare angående ett visst hemlighetsfullt pulver, som hade den egenskapen att icke . döda besvärliga rivaler, men att-vanställa. dem. Denna medelväg tycktes vara nog. för Zobeidehs afsigter, och sedan den föregifna tiggerskan fått femtio piaster, lofvade hon komma igen om tre dagar och då hafva med sig det oskattbara hvita pulvret. Skulle det hända att Zobeideh icke kunde taga emot henne sjelf den dagen, så kunde den grekiska slafvinnan träffa henne i stället. Zobeideh nödgades bärigenom att anförto sina onda anslag åt denna. Grekinnan mottog uppdraget med en illa dold förlägenhet, men föresatte sig att, om något ansvar komme i fråga, vältra det på matmodern sjelf. På utsatt dag infann sig giftmång!erskan, i tiggaredrägt, likasom förra gången. Några ord af Osman hade låtit Zobeideh förstå, att han sett med misshag en främmande mottagas af en, ibland hans gemåler, tvärt emot haremsstadgarne. Hon fann alltså försigtigast att icke förvärra felet genom en förnyelse deraf; och grekinnan tillsades att mottaga pulverbrevet, som den kloka gumman skulle lemna. Grekinnan mottog: denna befallning