Aftonbladet – 19 augusti 1858, sida 2

rulla utseende, och hvars nidingsdåd aldrig blefvo röjda. När sagan var slut, frågade Zobeideh med. len likgiltigaste uppsyn i verlden, om i Stamjul ännu vistades sådana qvinnor, som den lilla giftblanderskan hade anlitat för att kunna begå sina brottsliga tilltag. På sådant folk är just ingen bist,, mente grekinnan. j Jag skulle ha lust att språka med en dylik klok gummap, fortfor Zobeideh. De måtte selt visst förstå att äfven laga till kärleksdrycker och skönhetsmedel; recepter på sådant kunna alltid komma till pass i ett harem. Grekinnan gaf vika för den lättsinniga nyfikenhet, hvarunder Zobeideh låtsade dölja sitt begär efter medel att hämnas; hon lofvade att söka upp en gammal landsmaninna, som hade ÄTA om sig att vara en af de klokaste bland de kloka. Svårigheten var blott att kunna skaffa henne inträde i harem utan att väcka husbondens misshag eller misstankar; men man kom öfverens att hon skulle presenteras för Zobeideh som en stackars hjelpbehöfvande och så mycket mera värd deltagande, som hon vore sinnad att ändra religion och blifva mahomedanska. Allt skedde som Zobeideh hade :nordnat. Grekinnan införde sin gamla bekanta till sin matmoder. Osman bejs mor, som råkade vara hos Zobeideh, när den fattiga qvinnan bef anmäld, erinrade cirkassiskan att hennes son på det högsta ogillade främmande personers införande i hans harem. Zobeideh anmärkte att hans förbud endast gälde artighetsbesök, men icke besök af hjelpbehöfvande: En fattig gäst är en Allahs gåfva, upprepade hon med andäktig ton; och jag vet att denna qvinna kommer för att begära en allmosa; en af mina slafvinnor ha nämt om henne förut. — Förvirrad af Zobeidehs allvarsamma och högtidliga ton, visste