Aftonbladet – 19 augusti 1858, sida 2

smärta, som fruktan att förlora hans kärlek hade framkallat. Han begrep ganska välatt någon fåfänga icke ingick deri; ty Ada var tröstlös och upprepade beständigt, att han måste förskjuta henne, för att bestraffa hennes vårdslöshet med hvad som varit honom så kärt. En mera bildad och försigtig qvinna skulle aktat sig för sådana ord; men de gagnade henne tvärtom mer än den mest utstuderade 5ehagsjuka skulle förmått. När hon slutligen fick höra, att Osman bej ville behålla henne var och i samma värdighet som hon ansåg :g ha förlorat för alltid, då förändrade sig scenen. Hon kastade sig ned för Osman, för itt i trots af allt hans motstånd trycka tacksamhetens kyssar på hans mantel, och bedyrade att en hel lefnad, uteslutande undergifven -hans önskningar, icke vore nog att afsörda hennes förbindelser till honom. Osman kände sig lifligt rörd öfver denna oförstälda slädje; och hvad som förut icke varit annat in ett flyktigt tycke förbyttes nu i sann tillsifvenhet. Hvad bade Zobeideh vunnit på sitt anslag? vlindre än intet. Men -hon erfor snart att on numera var blottstäld för annat än sin nans ombytlighet och otrohet. Zobeideh hade mickrat sig med att han icke skulle lägga let missöde, som träffat Ada, nog mycket på innet, för att spana etter orsaken dertill. Ilon misstog sig. Så snart den första öfverwskningen försvunnit, begynte han efterforka huru en så frisk hy kunnat förändras så astigt; han talade derom med Ada sjelf, om väl hade. fattat några misstankar, men -ke vågat yttra dem för honom, innan han elf gaf henne anledning dertill: Försigtig;eten utgjorde icke det stackars barnets förimsta gåfva. och hon begick etter samtalet ed Osman det felet att äfven omnämna sina misstankar för några bland slafvinnorna, så