Aftonbladet – 19 augusti 1858, sida 2

net förstod icke att denna förvandling var till hennes förmån. Förut hade hon haft det slags yppiga fyllighet, som vanligen utmärker ungdomen; detta ungdomliga behag var försvunnet, men hennes drag hade i stället blifvit mera utbildade och fina. Hennes blick Kade vunnit i ljufbet hvad den förlorat i liflighet; på hennes läppar, nu så bleka, hade aldrig förr hvilat ett så förtrollande smålöje. Hela hennes väsen hade fått en. prägel af utmärkthet och finhet. Zobeideh, som var begåfvad med säker blick och ovanligt skönhetssinne, märkte genast den opåräknade följden af sitt dåd, och blef så mycket ursinnigare, som hor icke kunde skjuta skulden derför på någon annan; ty hvad den grekiska giftmånglerskan hade lofvat, det hade hon hållit: hela vårfriskheten i detta blomstrande ansigte var försvunnen, och om den förargiga tärnan hade hittat på medel ått behaga mera med en bleknad hy än med Hebes,. så var det icke henne man kunde klandra, och icke heller det hvita pulfret.. Men om Zobeideh var klarsynt, så var hennes rival det så mycket mindre. Denna trodde fullt och fast att hon såg vederstygglig ut, och hennes fasa för sig sjelf vär så stor, att det behöfdes all hennes -ungdomskraft för att rädda henne från att förgås af grämelse. Det återstod att få veta husbondens vigtiga domslut i frågan, ehuru häns föga förfinade mak nära nog lugnade Zobeideh på förhand. Men äfven härvid fann hon sig ha gjort en smärtsam missräkning: Osman blef öfverraskad, men icke harmsen öfver Adas-blekhet; och det arma barnets förtviflan , när hon vän:ade att få se honom rygga tillbaka af fasa vid vennes åsyn, smickrade hans egenkärlek på ett irdeles angenämt sätt. Osman bej var icke elak; nan greps af deltagande. ömt och verkligt deltagande, för denna okonstlade och djupa