Aftonbladet – 19 augusti 1858, sida 2

med hemligt nöje, ty hon behöfde nu icke lemna fram pulvret, innan hon hade minskat dosen, hvars alltför vådliga verkan hon fruktade. Zobeideh, som icke anade någonting, tänkte blott på sättet att utföra sin föresats; Cirkassiskan skulle likväl råkat i mycken förlägenhet för ett passande tillfälle dertill, om den ståckars Ada bade litat något mera på naturen och sina sexton år än hon gjörde; men den unga favoriten satte ett slags skryt uti att känna och begagna alla Österlandets skönhetsmedel; hennes toilett såg ut som en parfymbutik eller en apoteksdisk. Zobeideh fann utan svårighet tillfälle att obemärkt öfverpensla de pomador och detismink, som Ada hade bredt ut på sitt toilettbord; och med lugn och belåtenhet afvaktade hon följderna af sitt tilltag. z Hon behöfde ej vänta länge. Hennes medtällarinna visade sig en morgon djupt beslöjad; hon hade fått ansigtet öfversålladt med små blåsor. Den fattiga Ada nödgades intaga sängen och var nära att bli blind. Så länge sjukdomen varade, :såg Osman ej sin favorit; han frågade likväl med AR efter hennes tillstånd, och skulle nog ha besökt henne; ;om icke den stackars flickan, i förskräckelsen öfver sitt eget ansigte, hade låtit bedja honom att förskona henne från denna ära, som under alla andra omständigheter gjorde henne så-lycklig och stolt. Småningom försvunno. likväl febern, svulnaden och fläckarne, och patienten kunde lemna sitt sjukläger. Hennes första företag, efter återvunna krafter, var att gå i rummet nästintill, der hon hade en stor spegel. I stället för en hy af rosoch lilja — hvad såg den armal Ett jemmerligt ansigte, blå ringar omkring ögonen, och munnen lika missfärgad som det öfrisa! — sjelfva anletsdragen hade undergått en sällsam förvandling; men detstackars bar