heten förmår icke dölja dumheten; åtminstone icke i längden. En qvinna bör aldrig frångå de: fördelar hon en gång lyckats vinna; hon bör sträfva oupphörligt för bibehållandet af sina behag, att börja med — och :sedan för bibehållandet af sitt välde. Utsätter du dig för att mista ett finger i dag, så hugger man hela armen af dig i morgon ! Det var ganska kloka råd, som man ser; också omnämdes Zobeidehs mor bland slägt och ;vänner som ett mönster af moderlig visdom och ömhet. Hvad bråk har hon inte, sade en grannvinna till en annan, för att hindra flickan ifrån att få hårda fotsulor ! Gissa, inföll en annan, hvad som gör modren så sorgsen? Jo, flickan har fått snufva för mer än tre veckor sedan, och modren tror att det kan komma att skada hennes röst. Det skulle bli en stor olycka för hela slägten ! Vi få väl hoppas att det icke har någon fara; en sådan hedersqvinna förtjenar lönen för allt sitt myckna besvär. Det vore väl om hvar och en mor kunde likna henne.n Förhållandet var, att Zobeideh behandlades af sina föräldrar som en liten prinsessa. Hennes mor passade upp henne och uträttade alla tunga sysslor i huset. Hon skulle blifvit sjuk, om hon nödgats seZobeideh byka, Sopa, mjölka eller elda. -Zobeideh sjelf fann likväl sitt enformiga och stillasittande lefnadssätt odrägligt; mer än en gång afundades hon sin äldre syster, som väl var långt ifrån så vacker, men som fick hoppa som hon ville på berg och mark, vara med om lekar i granngårdarne; valla boskapen och fritt springa omkring med gossar och flickor af samma ålder som hon sjelf. Att springa omkring på samma vis med en ung och vacker kusin, fyra år äldre än hon, var en tid den högsta