Aftonbladet – 18 augusti 1858, sida 2

Padischa sjelf skulle finna sig lycklig att kunna göra henne fill sin favorit-sultaninnå! — Emellertid ansågs Zobeideh ett helt år af sin nya herrskarinna och af hela hennes omgifning för ett vårdslösadt barn, som måste lära allting om igen; och denna tid förflöt under bemödanden hos Zobeideh att qväfva de anfall af förtrytsamt raseri, som hon ansåg fullkomligt befogade och tillbörliga. Efter det påkostande noviciatet, och sedan ytterligare: en vecka tillbragts i badet, med intvålning, pomadering, sminkning, med pröfninvg af nya kläder o. s. V., fick Zobeideh befallning att inställa sig hos Ansha Kanumy der vid detta. tillfälle äfven den unge bejen befanns. Zobeideh inträdde i rummet, höljd med en stor slöja, som hennes herrskarinna upplyftade, under det hon sade till sin son: Se här en slafvinna, som jag låtit uppfostra åt dig och som jag förärar dig. Jag hoppas du skall bli nöjd med henne. Osman var vacker och hade det uttryck af stolthet och köld, som mer än allt annat plägar hos en fåfäng och inbillsk qvinna tända ett ursinnigt begär att behaga. Osman bevärdigade Zobeideh knappast med en blick; men han slösade med tacksamhetsbetygelser för sin mor, och förklarade sig på förhand öfvertygad om att ett fruntimmer, som hon hade valt, icke kunde annat än behaga honom. Hurudan skall man då vara för att röra honom — för att smälta denna oförskämda isklump? tänkte Zobeideb, och denna fråga, som hon sedan upprepade natt och dag, försatte henne i en otålighet, som stundonr gränsade till raseri. Hon lyckades icke alltid att dölja sin oro för den, som var dess anledning och föremål; och när hon slutligen nade biktat sig för honom och gifvit honom