Aftonbladet – 17 augusti 1858, sida 2

SR na stackars öfvergifna makas lefnad måste varit utmärkt genom särdeles bedröfliga händelser. Hemska, till och med, svarade paschans frände. Har ni ej märkt huru underligt hennes lynne är emellanåt: huru oredigt hennes förstånd visar sig? Ni kan knappast annat än förvånas öfver att i paschans harem ej se mer än hans två första hustrur, oaktadt det rykte om flyktighet, som han har, och som nog är välförtjent; ni gör er sannolikt ingen föreställning om huru många: hustrur han har hatt. Jag lät förstå att jag icke kunde gissa det. Åttar, fortfor hon, och ungefär lika många barn, utom dem ni ser här nu. Nå väl; allesammans hafva försvunnit. Tror ni väl att det är koleran eller pesten som förorsakat en sådan förödelse här i huset? Ack nej! Det är svartsjukan. Efter en dylik inledning var ett mera fullständigt förtroende den naturliga följden. Jag befann mig här som främling, och det var gifvet att detta mitt första besök i Osman paschas harem äfven måste blifva det enda och sista, emedan jag stod på hemresan till Europa, för att icke mera återkomma hit. Cirkassiskans händelser meddelades mig derföre omständligt och utan förbehåll; och jag tror mig kunna göra menskligheten en tjenst, genom satt till eftersinnande för haremslifvets möjliga försvarare eller ursäktare upprepa hvad jag erfarit. : Det är icke någon roman jag skrifver; jag tecknar blott en trogen bild af haremslifvet ur: synpunkten af dess. följder, af dess verkan på vissa lynnen, och af vissa hemlighetsfulla egenheter deri, som väl äro förfärliga, men som det just derföre kan vara nyttigt att en gång draga fram ur skuggan och göra till mål för verldens allmänna uppmärksamhet. (Forts.