Aftonbladet – 17 augusti 1858, sida 2

jemföra den kärlek Jag hyser, med någon annan, och af den orsaken icke heller döma om; hurudan den är. Jag har i hela min lefnad icke haft någon bögre önskan, och knappast någon annan, än att vara älskad af min make så som jag älskar hönom. Ack! Jag har blott njutit några ögonblicks sällhet; det var irrbloss, som hastigt slocknade i afgrundens töcken. Man säger att han är hvarken ung eller vacker; jag vet det inte; jag kar aldrig sett någon annan karl än hönom. Man talar om min värdighet. Värdighet — hvad vill det säga? Ärdet någonting som väcker kärlek, som gör en menniska lycklig? Det talas om att jag bör söka mig ut härifrån; men hvart skulle jag taga vägen? Mina föräldrar äro ganska säkert döda nu. Och huru skulle jag kunna byta om min ställning. utan att byta om mig sjelf, utan att plåna ut ur min själ allt hvad jag minnes, allt hvad jag älskar och allt hvad jag ännu kan hoppas. Nej, här i detta hem, här är min plats: här har jag tillbringat min sorgliga lefnad; säg, min fru, kan den förändras? Nej, svarade jag. Er vän har väl rätt. efter lagen, som hon åberopar till er förmån: men er -belägenhet kan icke betraktas ur den synpunkten, Här är det, somsni äfven hädanefter måste gå edra återstående öden till mötes. Allt hvad jag skulle kunna tillstyrka. vore att ni måtte söka få mera välde öfver er sjelf.n Jag försöker allt hvad jag förmår,, inföll hon, och jag har verkligen lyckats nu er id bortåt att dölja mina känslor långt bättr. än förr. Det var förställningen således, som hon ansåg för välde öfver sig sjelf!... Dagen efter detta uppträde befann jag mi; ensam med Europeiskan. Samtalet föll pi sårdagens uppträde, och jag anmärkte att den