Aftonbladet – 16 augusti 1858, sida 2

ooo on ER vunnit helsa, krafter och sinnesro. isynnerhet sedan hennes enda barn, en son, som för brott undergått straff i cellfängelse, efter det han utkommit derifrån, nu ett halft år artat sig väl-och tyckts visa sig verkligen förbättrad, bemödar sig att i allt visa sig tacksam emot klockaren, som är i grunden en heders man, hvilken, förmögen såsom han är, i församlingen utöfvat flera goda handlingar än denna. Klockaren är en förträfflig gubbe; jag, som känt honom i flera år, kan intyga detta, till det afseende mitt intyg kan förtjena. Han har ett enda fel, så vidt jag märkt; han är för ingen del högfärdig, men han är något stolt. Derföre är han icke så afhållen af alla, som han verkligen förtjenade att vara. Mig anser han och -behandlar såsom en son, som ännu har af honom mycket att lära. Och sant är det, att jag af honom lärt mycket och verkligen haft behof af honpm, isynnerhet de första åren; så att det torde vara just jag som är något stolt, emedan jag tyckt mig märka detta fel hos honomp, tillade komministernmed sitt innerligt goda och uppriktigt ödmjuka sinne. Herr hofpredikantyl fortfortfor. ban, förlåt mig den frihet jag nu länker -tagamig. Jag vet, att herr hofprez dikanten bjudit klockaren till middagsspisningen, ehuru hans tillfälliga helsotillstånd ej tilllåtit honor att vördsamt inställa sig. Tillåt mig att få proponera en skål för den gamle mannen; det skal hjertinnerligt fägna honom att efteråt få erfara att han, på sin obetydliga plats, blifvit ihågkommen i ett så ansenligt och hedervärdt samqväm., Hofpredikanten tackade med lediga, vackra och förbindliga uttryck sin broder, komministern, för hans minne af den gamle hedersmannen, och alla nttryckte, med ord eller handling, sitt uppriktiga deltagande i den föreslagna skålen. Då den unge kyrkoherden tömde sitt glas, fästade han på sin svåger en blick, full af rörelse, höghet och djupt allvar, en blick, hvars innehåll är lika lättfattligt som outsägligt. Den unge kyrkoherden var en af dessa sublima själar, söm fängsla andras, utan att man kan bestämdt afgöra, hvilken känsla för dem är den starkare, kärlekens eller beundrans. : Nu tog patronen till ordet och sade: Jagi hade väntat af dig en fråga, som hittills ute-j blifvit i Hvilken då? frågade jag och letade i itt minne. Å Jon, återtog han, huru hon mår, unga fru pastorskans syster, mamsell Aurora, som