Aftonbladet – 14 augusti 1858, sida 3

mögnare folks börd — och ett sådant var detta; det kunde man redan :se af tummen och möbleringen — börjat komma till användning, och sedan den artiga reciprociteten af propinationer och duettskålar tagit sin begynnelse, deltog äfven jag i detta lika:gamla som trefliga bruk och vände mig.till adjunkten med anhållan att få dricka med honom, hvilket han biföll med att artigt och vänligt tömma sitt glas. Men min proposition hade den verkan. på de öfriga.vid .bordet, att somliga logo, andra sågo förvånade och frågande ut, andra åter hviskade förstulet med hvarandra. Jag mä. kte detta med. någon öfverraskning och kastade en frågande blick på min värd. Denne, som förstod den tysta frågan, yttrade deende: Det skall. säkert fägna min herre att: erfara, att magister icke längre är pastorsadjunkt, utan sedan någon tid utnämd kyrkoherde i närmaste stadsförsamling, dit han, ehuru ung han är, blifvit kallad nästan enhälligt och af konungen dertill utnämd och förordnad, Pastoratet är ett af de bästa inom stiftet; och mången duglig prest med femtio tjensteår på fickan kommer sällan. till. ett sådant brödstycke. Men ingen rättänkande och välsinnad embetsbroder afundas honom hans lycka, ty vi erkänna med nöje älla hans utmärkta predikogåfva, hans betydliga både humanistiska och presterliga studier, hans kraft och redbarhet, hans värma och nit i sitt kall. Jag kan ej neka, att denna underrättelse gladde mig mycket. Jag hade tyckt mig i honom finna en högtbegåfvad, uppåtsträfvande man, för hvilken ett högre värf vore af skickelsen föresatt. Och denna hastiga befordran tycktes mig vara ett afgörande steg på banan till ett-högre mål. Jag drack åter med den nyss utnämde kyrkoherden och försäkrade, att den öfverraskande nyheten ingifvit mig en så Iiflig fägnad, att jag icke kom mig före att blygas öfver min: oafsigtliga ohöflighet att tilltala honom medoriktig benämning, eller bedja om förlåtelse för misstaget. (Slutet följer.)