Aftonbladet – 14 augusti 1858, sida 3

Det . vore ledsamt. . Denne... fromme och samvetsgranne prestman gjorde på .migs-eti godt och varaktigt intryck. Således ej heller adjunkten 2 ; aJo, adjunkten träffar du. Jag vet det händelsevis.. Ty budet,-som tillförde mig bjudningen, har underrättat mig derom. Bra, bra! Han är också min hjelte. Och hans fästmö ? Äfven henne. Och--hans blifvande-.svägerska? Är hon ännt lika munter och glad ? Ja, bevarsl Och förlofvad? Nej,; Jugna dig. Nu har du erhållit alla upplysningar du får eller behöfverss Morgondagen kom, och vVixeste till kyrkan, och från kyrkan till -prestgården.. Jag emottogs af hofpredikanten och hans goda fru så ledigt och vänligt som hade jag varit cn gammal: förtrogen vän. Gudstjensten, . vid hvilken hofpredikanten sjelf såsom predikant för dagen varit tjenstförrättande — och han predikade rätt bra — hade äfven denna. gång, i anseende till -en större kommuniony; dragit så länge ut, att man efter hemkomsten till prostgården ofördröjligen satte sig till bords. Gästerna, som voro kanske tjugo, och om hvilka, med undantag af mina gamla bekanta från förra sommaren, jag icke har någöt att-särskilt säga, hunno föga mer än helsa på värdfolket och hvarändra förr än man intog bordet, ty något bränvinsbord fanns här icke, emedan -hofpredikanten hörde till nykerhetsför eningen i vin, såsom mån der på ländsbygden, ..försmädligt. hviskade sinsemellan. Mig vederfors den utmärkelsen att få min plats bredvid värdintan, och jag hade på min andra sida ett obekant fruntimmer, blygt och tystlåtet, hvilket jag nätt, och jemt icke negligerade. Värdinnan var: temligen fåordig, likväl tydligen icke af brist på umgängesvana, utan af en-värdinnas vaksamhet och uppmärksamhet på serveringen, så attjag till en början hade ringa tillfälle till könversatiob. Sedan vinkarafterna, enligt bruket vid för